Nato - Finland kan inte hålla sig neutralt.

De många åren efter kriget under Urho Kekkonens styre ledde till en psykisk chock för finländarna och en ständig rädsla för vad man i Kreml tyckte och tänkte. Den chocken borrade sig in i finländarnas tankevärld och sitter tyvärr där ännu starkt förankrad. Helst har man velat glömma bort det faktum att världen har förändrats och att de borde lära sig att vara realister, att sträva efter och analysera världen i dag med att försöka placera Finland in i bilden av morgondagens värld.

En klok analys av Finlands situation läste jag i Nils Torvalds insändare i Hufvudstadsbladet (17/10) där han betonar morgondagens Europa 2030. Torvald har en god kännedom om Ryssland och dess politik. Heinz Ramm-Schmidt och mången annan har också tagit upp frågan om en NATO anslutning. Viktigt är att inse att det är hög tid att bryta sig ut ur efterkrigstidens trauma och öppet diskutera frågan.

Jag medger gärna att mina historiska kunskaper på grund av stigande ålder har fallit i glömska, men enligt min åsikt har Natos uppgift inte varit att verka som en anfallande part. Dess uppgift är att fungera som en försvarsorganisation. Denna funktion är av nöden ända till den stund som all aggression är borta från människans tankevärld. Rätta mig om jag har fel, men Kreml målar nog för sina innevånare upp Nato som en farlig angripande fiende. Det ryska folket är i grunden ett bra folk, men den ryska diplomatin är långsint och glömmer sällan. Ledarnas tankevärld är alltid oförändrad.

Ryssland har ju tyvärr ännu inte befriat sig från viljan till en erövringspolitik, vilket bland annat Krim visar. Om det fruktansvärda skulle hända, att ett krig mellan Ryssland, Baltikum och västvärlden skulle bryta ut behöver man säkert inte vara någon stor fältherre för att se att Finland inte och under inga omständigheter kan hålla sig neutralt.

Finland har att välja mellan att försvara sina gränser eller bli ett mellanland, för ett totalt slagfält. Märkligt är att de största dagstidningarna i Finland inte har haft några speciella skriverier om för- eller nackdelarna för en NATO anslutning. Detta förvånar. Dock har Helsingin Sanomat en intressant intervju med diplomaten Alpo Rusi som verkar som professor i Litauen. Han säger att man alltid bör vara beredd på det värsta och beundrar letternas försvarsvilja och klara ställningstaganden. Låt diskussionen om en NATO anslutning växa upp även i Finland.

Man har i debatten frågat sig vilken inställning nuvarande kloka och försiktiga president intar i Natofrågan. Knappast vore det klokt av honom att i detta skede deklarera sin Natoinställning. Men knappast är han heller intresserad att ta emot kissekatter som grannen vill ge som gåva. Vänta och se är en förnuftig inställning. En saklig och kunskapsbaserad samvaro mellan honom och främmande makters ledare är det enda riktiga. Besluten fattas då tiden är redo för det.

Hans Zettby