Amerikanska presidenter har under mer än 25 år på olika sätt
försökt förhindra att Nordkorea skaffar sig kärnvapen som kan nå USA:s
fastland. Varken direkta avtal, som på 1990-talet, sexpartsförhandlingar som i
början av 2000-talet ett slags vänta och se under president Obama har dock
lyckats stoppa Nordkorea från att utveckla ett avancerat kärnvapenprogram.
Det är högst sannolikt att president Trump snart står inför
en situation som han har lovat att förhindra. Enligt olika bedömningar kan
Nordkorea, sent 2018 eller under 2019, ha kapacitet att sända
kärnvapenbestyckade interkontinentala ballistiska missiler vart som helst över
USA:s fastland.
De flesta kännare av Nordkorea verkar överens om att regimen
i Pyongyang vill skaffa sig kärnvapen för att förhindra att bli störtad av USA.
Kim Jong-Un skulle enligt detta synsätt ha lärt av erfarenheterna från Muammar
Gaddafi i Libyen och Saddam Hussein i Irak. De har båda utvecklat
kärnvapenprogram, som de avslutade, för att senare störtas av främst USA.
En viktig fråga är om Nordkorea genom militära provokationer
kan förmå USA att svara med en militär attack? Det finns åtminstonde två
situationer som kan utlösa en sådan respons. Den ena vore om Nordkorea sänder någon
typ av missiler relativt nära de amerikanska baserna på Guam i Stilla havet.
Den andra är om Nordkorea skulle spränga en kärnvapenladdning i atmosfären,
vilket vore första gången som detta äger rum sedan 1980.
Situation som råder mellan USA och Nordkorea är synnerligen
känslig då de båda presidenterna hotar och förolämpar varandra. USA:s president
och landets FN-ambassadör hotar med att ”fullständigt utplåna” Nordkorea om det
blir krig.
I denna känsliga situation kan ett felsteg leda till krig.
Dessutom finns en oro för hur Trump ska reagera den dag han inser att Nordkorea
har skaffat sig den kärnvapenkapacitet som han har lovat att förhindra.
Den oerhörda makt som USA:s president har att i situationer
som dessa tillgripa militära medel vilar i händerna på en person som har mindre
än ett års samlad erfarenhet av att leda landet på högsta politiska nivå. Att
USA styrs av en oerfaren president som har som vana att förolämpa Nordkoreas
ledare, samtidigt som Trumps utrikesdepartement saknar viktiga delar av den
diplomatiska kompetens som krävs för att kunna hantera situationen, inger
allvarlig oro. Vi kan bara hoppas att Donald Trump förmår hålla huvudet kallt
när det gäller.
Donald Trump har som president i flera avseenden förändrat
USA:s utrikespolitik, såväl i ton som substans. Trumps ofta ogenomtänkta
yttranden eller twittrande försvagar USA:s ställning som global supermakt. Det
gör också hans oinsatta agerande på handelsområdet. Så länge
utrikesdepartementet i Washington fortsätter att utarmas på erfarna och kunniga
diplomater kommer USA också att få svårare att spela den globalt ledande
diplomatiska roll som landet haft i varje fall sedan 1945.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar