Traditionsmässigt har minnet av Förintelsen påmint oss om
Nazitysklands försök till total utrotning av judar och andra icke önskvärda
folkelement, den 27 januari. Bra! Detta får aldrig glömmas och skall
fortplantas till kommande generationer. Vad man förvånas över är att ingen,
någonsin i Sverige, förespråkat en motsvarande dag för minnena av den
sovjetiska kommunistregimens vidrigheter mot sina egna innevånare efter
statskuppen i oktober 1917, då först Lenin och sedan Stalin, efter 1924, styrde
Sovjetunionen, med järnhand. All opposition förföljdes.
Läger (Gulag) uppfördes över hela landet och där försmäktade
milliontals människor i årtionden. Kollektiviseringen av jordbruket i början på
1930-talet ledde till att milliontals människor svalt ihjäl åren 1932—1934 i
främst Ukraina, men även på andra håll, eftersom Stalin beordrat stängning av
alla gränser och vägar till och från områdena. Hans misstänksamhet ledde också
till fysisk eliminering av hans närmaste medhjälpare under 1930-talet
(skenrättegångarna) samt utrotningen av stora delar av officerskåren, vilket
visade sig katastrofalt, när tyskarna anföll Sovjet 1941.
När WK II var slut ockuperade Sovjetunionen alla länder i
östra delarna av Europa och införde kommunistiska regimer där, hela tiden
styrda av Sovjet. De här regimerna var inte ett dugg sämre, när det gällde
förföljelser av oliktänkande. Flera uppror förekom: Östtyskland och Polen 1953,
Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968. Befolkningarna var minst sagt fientligt
inställda till sina regeringar och när Berlinmuren föll 1989, var de förhatliga
regimerna kastade överända. I Sovjet dröjde det till 1991.
Det är dock inte bara Öststaterna, som lidit under
kommunistiskt förtryck. I Kina infördes samma politiska system med Mao Zedong,
som diktator. Samma typer av utrensningar, motsvarande Gulagläger och en
svältkatastrof c:a 1960—1962, med 40 millioner offer.
Kuba och (Kambodja var) är andra exempel på
kommunistregimer, som inte kan klara sin existens såframt man inte använder sig
av terror mot den egna befolkningen. Millioner mördade människor.
Den sammanlagda summan för kommunismens offer torde enligt
forskare ligga på c:a 110 millioner.
Hur har vi det med synen på kommunister i Sverige. Ja!
Sveriges kommunistiska parti, SKP, stödde det sovjetiska anfallet på Finland
under vinterkriget 1939—1940. Partiet var en sektion, tillhörande det
sovjetiska Komintern, således helt och hållet underordnat Moskva. Några större
försök att fjärma sig från sovjetstyret genomfördes inte, förrän C-H
Hermansson, som förkastat invasionen i Tjeckoslovakien, försökte göra partiet
mera
rumsrent.
Man har sedan bytt namn till VPK och senast till V. Men
ränderna torde aldrig gå ur. De, som röstar på V, har ett minst sagt ifrågasatt
arv, att ta itu med. Det vore intressant att få ta del av deras arkiv och få
klart för sig, vad som döljs där. Landsförrädiska dokument?? Hur valda ombud i
Riksdagen kan företräda kommunismen (V) är oförståeligt.
Att Sven Wollter, Jan Myrdal och Torbjörn Björkman
(Nordkorea kramare) m.fl., kan liera sig med ännu värre besudlade
avgrundspartier, är för mig en gåta. Man håller sig för pannan. Snacka om
förnekare!