USA – ”Amerika först”

Om Donald Trump blir omvald i USA kan vi vänta oss en ännu tuffare linje mot bland annat Europa och ett fortsatt användande av handelsavtal som geopolitiskt verktyg.

 

Med president Trump inträdde en ny era i amerikansk handelspolitik. Under parollen ”Amerika först” skulle USA göras mer oberoende, jobben skulle tillbaka till USA, produktionen skulle flyttas och stålverk och kolgruvor åter öppnas. Handelsavtal har blivit en del av den amerikanska geopolitiken.

 

Coronapandemin har slagit hårt mot ekonomin i många länder och det är osäkert vilka följderna blir på sikt för världshandeln, som redan innan har tyngts av problem. Världshandelsorganisationen (WTO) är inte anpassad till den moderna handelns krav och förlamas av låsningar mellan länder. Coronakrisen har gjort att de pågående handelskonflikterna lagts på is.

 

Vad gäller appellationsdomstolen blockerar USA tillsättning av nya domare, finns ännu inga tecken på att USA skulle vara villigt att sätta sig ner och förhandla fram en lösning. Så USA:s vägran att tillsätta nya domare har hindrat WTO att lösa tvister. Kina kritiseras för att skaffa sig orättvisa fördelar och för att inte uppfylla löften om marknadsekonomiska reformer. 

 

De senaste årens handelskrig mellan USA och Kina är långt ifrån löst och protektionistiska tendenser märks på många håll i världen. Samtidigt pågår en motsatt utveckling med EU i spetsen där länder går samman i nya frihandelssamarbeten.

Ökad press på FN inför 75-årsdagen.

Under hösten firas FN:s 75-årsjubileum. Historien börjar på 1940-talet då FN föddes och inledde arbetet för en bättre värld. Bildandet av FN var en av många pusselbitar i strävandena efter andra världskriget för att skapa en stabil världsordning efter århundraden av krig, epidemier och ekonomiska och sociala utmaningar.

 

FN-stadgan undertecknades av de 50 staterna i San Francisco den 26 juni 1945. Den 24 oktober, som varje år uppmärksammas som FN-dagen, hade en majoritet av undertecknarna samt de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet ratificerat stadgan vilket innebar att den kunde träda i kraft.

 

Arbetet i den relativt nya FN-organisationen präglades under 1950-talet av det kalla krig som bröt ut mellan stormakterna några år efter krigsslutet. Koreakriget, som pågick från 1950 till 1953, var en av flera kraftmätningar mellan de båda stormaktsblocken med FN som mötesplats. I Sovjetunionens frånvaro uppmanade säkerhetsrådet medlemmarna att komma till Sydkoreas undsättning för att förhindra en invasion från norr. 1953 slöts ett vapenstilleståndsavtal men formell fred har ännu inte proklamerats.

 

Koreakriget gör sig påmint än i våra dagar genom återkommande motsättningar i den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea och, under senare år, kärnvapenskrammel som hörs igen.

 

Terrorbalans och kapprustning, inte minst kärnvapenkapprustning, präglade denna tid vilket också gjorde FN:s arbete komplicerat. Världsorganisationens förste chef, norrmannen Trygve Lie, lämnade 1953 över uppdraget till svenske Dag Hammarskjöld med de berömda orden om ”världens mest omöjliga jobb”. Hammarskjöld manövrerade inledningsvis framgångsrikt med sin ämbetsmannastil och frånvaro av politiska bindningar. Han drog dock på sig stormakternas missnöje genom sitt tydliga stöd för avkolonialiseringen inte minst i Afrika.

 

På uppdrag i Kongo, som nyligen hade vunnit sin självständighet, störtade Hammarskjölds flygplan natten till den 18 september 1961. De möjliga orsakerna till Hammarskjölds död har på senare år rönt förnyat intresse. FN har startat flera utredningar och en rad publikationer har kommit i ämnet. 

 

Precis som i dag fanns flyktingfrågan högt upp på FN:s dagordning under 1950-talet. FN:s flyktingkommissariat tilldelades 1954 Nobels fredspris med motiveringen att solidaritet med andra människor är ett fundament för varaktig fred även om gränser skiljer oss åt.

 

Hammarskjöld går till historien som den FN-chef som inrättade den första fredsbevarande FN-styrkan. Det skedde 1956 och insatsen, UNEF (United Nations Emergency Force), placerades på Sinaihalvön efter Suezkrisen. Sverige bidrog med flera bataljoner i UNEF och i efterföljaren UNEF II som var verksam fram till 1979.

 

Innan decenniet var över hann FN:s generalförsamling också anta barnkonventionen som har blivit den mest spridda av alla konventioner om mänskliga rättigheter. I Sverige blir konventionen nu, drygt 60 år senare, nationell lag.

 

FN har fantastiska resurser och vet ofta var det kommer att hända något, oavsett om det rör katastrofer, svält eller konflikter.

 

Ibland känner jag att FN är som figuren ET, ett stort huvud och smala armar. Att FN är superintelligent och har kapacitet att tänka och veta vad som händer, men inte musklerna att få länderna att förstå och att skjuta in en konflikt strålkastarljuset.

  

Min grundtanke av ett idealt FN blir ett världssamfund som hittat tillbaka till sin grundtanke, dvs. Demokratin har segrat globalt, generalförsamlingen består av folkvalda regeringar och vetorätten är avskaffad.

 

Hans Zettby