2021/07/08

ÄNTLIGEN BEGRIPER MAN. Så klarnade allt till slut. Eller vad man nu ska säga!























Centern tänker rösta för Stefan Löfven, men sluta samarbeta med Stefan Löfven. För att göra det har de fått löfte av regeringen att de ska få som de vill vad gäller arbetsrätt, strandskydd och skogspolitik, fast Miljöpartiet, som är ett av regeringspartierna, lovar att det inte blir så. Men hur som helst: i fortsättningen ska Centern vara ”konstruktiv opposition”, förutsatt att deras hjärtefrågor också är regeringspolitik.


CENTERN KAN också tänka sig samarbeta med alla partier, utom de två som är nödvändiga för att samla en majoritet till vänster eller till höger och på så sätt skapa ett regeringsalternativ. 

Centern representerar istället ”den breda mitten”, som består av sex av riksdagens partier inklusive Centern, men eftersom två av de andra fem partierna är beredda att tala med Vänsterpartiet och de kvarvarande tre är beredda att tala med Sverigedemokraterna kan Centerpartiet just nu inte samarbeta med något parti, utom sitt eget. Förutom regeringen, förstås, som Centern nu slutar stödja, utom i själva valet av statsminister, förutsatt att regeringen fortsätter driva centerpolitik enligt januariavtalet, som Annie Lööf konstaterar har fallit.

NU SKA STEFAN Löfven bilda regering, som lovar att avgå om den inte får igenom sin budget, som den ska se till att Centern, Vänsterpartiet och Amineh Kakabaveh alla accepterar, fast utan att förhandla med Vänsterpartiet, för det har Stefan Löfven lovat Centerpartiet som regeringen nu slutar samarbeta med.

Så nu är allt glasklart. Skönt!

2021/06/29

Sommarspelen i Tokyo 2021 sker i skuggan av pandemin.















Den 23 juli är det tänkt att de olympiska sommarspelen ska inledas i Tokyo i Japan. De skulle egentligen ha hållits förra året men sköts upp på grund av Corona pandemin.

 

Det blir andra gången som Japan anordnar sommarspelen. Första gången var 1964 i samma stad. Spelen sågs då som en symbol för Japans ekonomiska och politiska återhämtning efter andra världskriget. Ett nytt Japan visades upp, demokratiskt och ekonomiskt starkt.

 

När det beslutades att Tokyo skulle få arrangera sommar-OS 2020 var det många som hoppades på en liknande effekt. Efter flera decennier av ekonomisk stagnation har Japan under 2010-talet präglats av en försiktigt gryende optimism. Ekonomin har börjat återhämta sig och allt fler människor ser positivt på framtiden. OS skulle bli en del i Japans återkomst på världsarenan. Men förhoppningarna grusades när Corona pandemin fick fäste i landet i början av 2020.

 

Trots att smittspridningen har ökat under våren 2021 tyder det mesta på att OS kommer att gå av stapeln som planerat. Tokyos konservativa guvernör Yuriko Koike har stöd i sitt beslut både från Japans olympiska kommitté och från regeringen. Det folkliga stödet för spelen minskar dock stadigt.

 

I skuggan av Corona pandemin ska Japan också hålla val till parlamentets underhus. Senast i oktober måste premiärminister Yoshihide Suga upplösa kammaren och därigenom utlysa val. 

 

Hanteringen av pandemin får stort utrymme i valrörelsen. Missnöjet med regeringens agerande är utbrett. Andra viktiga valfrågor är bekymren med Japans åldrande befolkning och sjunkande invånarantal samt utrikespolitiken, i synnerhet relationerna till grannländerna. Som så ofta ses dock den ekonomiska politiken av många väljare som allra viktigast.

 

Ekonomisk återhämtning är en nyckelfråga för det statsbärande Liberaldemokratiska partiet liksom frågan om att skriva om konstitutionen.

 

Det är också tio år sedan Fukushima katastrofen, den värsta kärnkraftsolyckan i världen sedan Tjernobyl 1986. Ännu idag hålls de flesta japanska kärnkraftverk stängda och frågan om när och hur de ska startas på nytt är en politisk vattendelare.

 

Omständigheterna kring årets val är ovanliga, men ändå är utgången förhållandevis förutsägbar. Trots att premiärminister Sugas regering har lågt stöd i opinionen tyder det mesta på att hans parti LDP kommer att behålla regeringsmakten.

2021/05/26

Kapning och gisslan – tålamodet tryter med Belarus och Iran.



Hur tar man politiska ledare i örat när de beter sig illa i utbytet mellan stater? Två självsvåldiga statsmakter får nu världen att lägga pannan i djupa veck:

Belarus, som tvingat ned ett flygplan för att fånga en regimkritiker.

Iran, som använder fångar med dubbla medborgarskap som politiska förhandlingsbrickor.

 

Belarus agerande mot Ryanairplanet mellan Grekland och Litauen, som tvingades ned den 23 maj så att den regimkritiske journalisten Roman Protasevitj kunde gripas, fick den polske EU-parlamentarikern Radek Sikorski att twittra mot presidenten Aleksandr Lukasjenko:


Lukasjenko kapade ett EU-ägt, EU-registrerat plan fullt med EU-medborgare på resa mellan EU-huvudstäder för att gripa en person som erkänts som politisk flykting av EU. Om vi inte lyckas få den här stöddiga diktatorn att ångra sig, vad har vi då för hopp om att lägga band på större skurkar?”

Det finns gott om kända tillfällen då statsmakter tagit sig friheter. I jakten på enskilda personer har åtskilliga också satt sig över andra staters suveränitet.

 

Inga jämförelser med Belarus, men indignationen var måttlig över att Israel efter andra världskriget utomlands spårade upp grövsta tänkbara brottslingar, nazister med ansvar för Förintelsen, och förde dem till rättegång. Adolf Eichmann dömdes på det sättet till döden och avrättades 1962. Men Israel har fortsatt använda sig av metoden, och den har blivit mer ifrågasatt. På senare tid skriver medier och historiker, även i Israel, att landet för att stoppa utveckling av kärnvapen i Iran ligger bakom en serie mord på kärnfysiker där.

 

Israel är inte ensamt: Storbritannien håller den ryska statsmakten ansvarig för mord och mordförsök på ryska ex agenter på brittisk mark (fallet Litvinenko i London 2006 och Skripalfallet i Salisbury 2018). Regimen i Tjetjenien har också pekats ut för attentat i Europa mot dissidenter, såsom mordförsöket på videobloggaren Tumsu Abdurrachmanov i Gävle 2020.

 

Den svenskkinesiske förläggaren Gui Minhai hamnade 2015 på okända vägar i kinesiskt fängelse, från att ha befunnit sig i Thailand. Turkisk säkerhetstjänst kidnappade 1999 kurdledaren Abdullah Öcalan från Kenya.

 

Fängslas och utväxlas.

Fallen där Iran agerat på marken i andra länder är flera. Ett attentat mot exiliranier, som skulle ha ägt rum i Frankrike 2018, utreds av belgisk polis eftersom belgiska medborgare är inblandade och komplotten spräcktes där.

 

I annat ett fall, där Danmark anklagat Irans säkerhetstjänster för att ha planerat att mörda exiliranier på dansk mark, blev också de tänkta mordoffren själva misstänkta för brott.

 

Listan är samtidigt lång på personer med anknytning till andra länder som hållits eller hålls fängslade i Iran på oklara grunder. Det handlar då framför allt om personer med dubbelt medborgarskap som Iran inte accepterar, men på detta sätt kan dra nytta av. En är Ahmadreza Djalali, forskare vid Karolinska institutet. Han dömdes 2017 till döden anklagad för spioneri.

 

Rapporter om hur Iran utväxlat fångar med andra länder kommer varje år: USA, Frankrike och Australien det senaste året.

Iransk-brittiska Nazanin Zaghari-Ratcliffe har flera gånger dömts till fängelsestraff på anklagelser om att ha medverkat till att sprida Iranfientlig propaganda. Under vintern har det rapporterats att förhandlingar pågått. I vågskålen ligger en gammal tvist med Storbritannien: före revolutionen 1979 beställde shahen brittiska pansarfordon, men när shahen tvingats bort och den islamiska republiken inrättats vägrade britterna att leverera fordonen, trots att de var betalda.

 

Långt från ord till handling.

EU:s permanente ordförande Charles Michel skrädde inte orden i ett möte med unionens stats- och regeringschefer när han kommenterade det belarusiska tilltaget. Han kallade det “rysk roulette med oskyldiga civilas liv”.

 

EU, liksom omvärlden i övrigt, kan i sådana här sammanhang framstå som tandlöst, med klent utrustad verktygslåda. Både Belarus och Iran är redan tidigare föremål för sanktioner, också den belarusiske presidenten själv. Vilka fler åtgärder som kan och ska vidtas blir ämne för utredning och diskussioner.

 

EU håller inne stöd som skulle ha gått till Belarus som partnerskapsland, och belarusiskt flyg har stoppats i EU-länder. Andra länders bolag flyger tills vidare runt Belarus istället för genom dess luftrum. Belarus går miste om överflygningsavgifter, men det blir också dyrare för utländska bolag med förlängda flygsträckor.

2021/05/03

NATO om framtiden.











Även om välkomnandet av president Biden är varmt i de flesta Natoländerna är alla medvetna om att kritiken mot låga försvarsanslag blir fortsatt hård.

 

Nästa år ska Nato presentera sitt nya strategiska koncept. Behovet av ett militärt starkt Nato är stort, enligt dess ledning. Försvarsalliansen måste idag inte bara hantera ett allt mer aggressivt Ryssland utan även förhålla sig till Kinas växande globala inflytande. Konflikter i Medelhavsområdet och Mellanöstern fortsätter att pocka på uppmärksamhet liksom maktkampen i Arktis.

 

Samtidigt ställer nya hot som klimatförändringar, cyberattacker och pandemier krav på samverkan med andra organisationer. Särskilt viktigt, och omdebatterat, är samspelet med EU på olika områden. En annan utmaning för Nato är de nya och gamla spänningarna mellan medlemsländerna som fortsätter att prägla alliansen.

 

Framtiden och vilka yttre utmaningar ser du?

 

Hasse Zettby

2021/04/21

Republikanerna föreslår minskade röstmöjligheter



Bland det mest centrala i den amerikanska politiska debatten just nu är förslag om förändring i rätten att rösta.
Demokraterna har lagt förslag till en federal lag som ska införa en rätt att förhandsrösta och poströsta i alla delstater. Republikaner har lagt totalt 250 propositioner i 43 delstater i syfte att införa restriktioner i röstandet.

En del okontroversiellt i förslagen är att papperslösa invandrare och kriminella medborgare inte ska kunna rösta. Men de flesta av alla förslagen från republikanerna går ut på att hindra förhandsröstning och poströstning. Det speglar Donald Trumps påståenden om valfusk och innebär att republikanerna skulle gynnas. Det är i hög grad demokrater som inte kan ha ledigt från jobbet och gå till vallokalen för att rösta under den tisdag som är valdag. Det var främst Bidens väljare som förhandsröstade eller poströstade och som annars skulle stannat hemma p g a pandemin.

USA har ingen folkbokföring så att väljarna måste själva registrera sig. Det måste enligt republikanerna göras i god tid innan valet, men ska inte få göras på valdagen. Det missgynnar de som har låg utbildning och inte hänger med.

I Georgia, som var den avgörande staten i förra valet, har man beslutat att förbjuda att någon delar ut mat och vatten till väljare som står i kö i flera timmar utanför vallokalen. Där vill republikanerna inte tillåta förhandsröstning på söndagen innan valet, vilket beror på att många afroamerikaner går till kristna kyrkor på söndagen och där blir uppmanade att förhandsrösta direkt.

Hur det här utvecklas kommer att påverka det viktiga mellanvalet nästa år. Det går att hitta en del fakta kring rösträtten här:

https://vote.gov

2021/03/24

Riksdagen godkänner EU:s skuldpaket på 750 miljarder euro.

 


Under dagen fattas ett beslut i Sveriges riksdag med historiska proportioner: EU:s kontroversiella återhämtningsfond. Enligt förslaget ska EU låna upp 750 miljarder euro och i praktiken få en statsskuld. Hälften av pengarna delas ut som bidrag till främst länder i Sydeuropa, men alla står gemensamt betalningsansvariga. EU förbehåller sig rätten att kräva mer pengar från medlemsländerna, för att betala av på skulden och räntorna.

 

Riksdagen godkänner nu att Sverige går i borgen för lånet och därmed kan tvingas betala andra länders del av skulden, om dessa länder lämnar EU eller av andra orsaker inte betalar.

 

Detta kommer innebära att kommande generationer i bl.a. Sverige får betala för den här upplåningen som huvudsakligen betalas ut som bidrag till andra medlemsstater.

 

Den offentliga debatten i frågan har lyst med sin frånvaro, trots att EU genom fonden mer än dubblar sin budget och därmed makt. Dessutom kommer för första gången EU att börja ta ut egen skatt. 

 

Det ekonomiska räddningspaket för ”Corona återhämtning” som Stefan Löfven sade ja till i Bryssel innebär att Sverige över en natt tar stora steg mot gemensam finanspolitik och överstatliga skatter. För att inte tala om att svenskar skuldsätts för lång tid framöver för att rädda andra länder. Man kan inte smyga igenom en sådan stor förändring utan att folket får säga sitt i en folkomröstning.

2021/03/10

ÖB vinner inga slag!

Micael Bydén deklarerade nyligen i en Tv-intervju att det var viktigt för honom och försvaret att delta i Prideparaden.

 

”Vi är könsneutrala och det är viktigt att ha den rätta värdegrunden här inne”, sade generalen samtidigt som han slog sig för bröstet. Bydén är en typisk byråkrat som använder klichéer om och om igen som är tillåtna av det svenska politiska etablissemanget.



Vid ett annat tillfälle deklarerade han att ”Nu genomför försvaret den största upprustningen sedan 50-talet”.

Bydén påminner mig om gamla kommunistiska propagandister som när man det ena året tillverkade en traktor och nästa år två stycken, kunde man sedan stolt deklarera att produktionen av traktorer hade ökat med 100 %.

 

Bydén gör precis samma sak. Det är inte svårt att skryta när man utgår från nästan noll för att öka till ett. I statistiken är det alltid viktigt från vilken nivå och år man utgår ifrån. 

 

Denne general kommer inte att vinna några slag, och absolut inte krig. Man vinner nämligen varken slag eller krig med käften. Svenska försvaret var sannolikt som störst omkring år 1955. Cirka 800 000 man. Världens tredje största flygvapen (efter USA och Sovjet), femte största flottan (efter USA, Sovjet, Storbritannien och Frankrike). Det fanns 37 armébrigader varav 6 pansarbrigader och en på Gotland. Vad har man idag efter den största upprustningen enligt Bydén.


 


Demokrati på riktigt!










Om man tar sig tid att tänka efter vad för styrelseskick Sverige har, är det lätt att inse att vårt land har en diktatur. Yttrandefriheten beskärs och sanningar som är obekväma för PK-samhället presenteras inte.

 (Politisk korrekthet är globalism, antirasism, feminism, klimatångest och mångkultur. Det är kampen för invandrares, de sexuella minoriteternas och djurens rättigheter. I PK-samhället har jämlikhet, jämställdhet och en gemensam värdegrund högsta prioritet. Muslimer, transpersoner, tiggande romer, så kallade papperslösa och andra minoritetsgrupper anses förtryckta och måste få sina rättigheter tillgodosedda. 


Mera tveksamt är om det gäller för svenskar, i synnerhet om dessa är män, medelålders och vita. I offentligheten är politisk korrekthet den viktigaste status- och identitetsmarkören. De som har invändningar skändas, tystas och motas ner från scenen. PK-isterna klarar inte att diskutera med sina kritiker och väljer därför att döma ut dem som onda och moraliskt defekta.)

 

Flera av våra politiker erkänner detta, men de är omedvetna om erkännandet på grund av att de saknar förmåga att tänka logiskt.

 

Om man frågar många av våra politiker vad som menas med demokrati blir svaret ”folkstyre”. Påpekar man då att i verkligheten är det politikerna och inte folket som styr, blir alltid svaret ”Sverige har en representativ demokrati.” Hur kan man representera något som inte existerar?

 

Det finns bara ett sätt att införa demokrati i Sverige, och det är genom personval och folkomröstningar, där sakfrågorna i sig har större betydelse för folket än i vilka politiska ideologier sakfrågorna hör hemma.

 

Man föreslår där ett valsätt där väljarna inte ska rösta på partier utan i stället personkryssa en kandidat (att det handlar om riksdagsvalen är tydligt, men resonemanget gäller rimligen också lokala och regionala val).




2021/02/28

Islamiska staten i Irak och Syrien.

Under åren 2013 till 2018 reste över 40 000 män, kvinnor och barn till Irak och Syrien för att ansluta sig till Islamiska staten. Rörelsen uppstod i Irak åren före millennieskiftet och växte sig stark där bland annat genom att exploatera spänningar mellan sunni-och shiamuslimer och politiskt missnöje. IS lyckades inta stora områden i västra Irak samt även i östra Syrien i samband med det pågående inbördeskriget där. Rörelsen kontrollerade som mest 60 % av Syrien och 40 % av Irak, vilket bidrog till att IS på rekordtid blev en maktfaktor i regionen.

 

Tre fjärdedelar av dem som anslöt sig till IS var män, framför allt från Mellanöstern och Nordafrika. Från Europa kom mellan 5 000 och 6 000 personer, varav cirka 300 från Sverige. IS attraktionskraft bland unga våldsbejakande muslimer var stor och genom global propaganda och effektiva nätverk kunde IS rekrytera och smuggla in anhängare från i stort sett hela världen. Målet var att befästa IS som en egen stat med egna gränser.

 

I januari 2014 erövrade IS al-Raqqa i Syrien och i juni den irakiska miljonstaden Mosul. Ett globalt kalifat utropades: Islamiska staten. Genom kalifatet skulle en muslimsk stat återupprättas i likhet med den som profeten en gång etablerade. Den tolkning av islamisk lag som kalifatets företrädare använde ansågs vara den enda rätta.

 

Irak begärde under 2014 stöd för att bekämpa IS. En bred koalition med fler än 60 länder, däribland Sverige, bildades under ledning av USA. Koalitionen inledde omfattande flygbombningar av IS-fästen samtidigt som IS även bekämpades av den syriska regimen, med stöd från Ryssland och Iran. Medan det militära trycket mot IS ökade i Syrien och Irak utfördes under 2015 en rad terrorattentat i Nordafrika, Europa och Mellanöstern som kopplades till organisationen.

 

2016 förlorade IS viktiga städer som al-Falluja i Irak och Manbij i Syrien. 2017 återtogs Mosul av irakiska styrkor och regeringen i Bagdad meddelade att kalifatet hade fallit. Några månader senare återfick den syriska regimen med hjälp av ryskt stridsflyg kontrollen över floden Eufrat från IS och i oktober intog Syriska demokratiska styrkorna (SDF) al-Raqqa, kalifatets ”huvudstad”. Turkiet hade till en början haft en avvaktande, av vissa bedömare beskriven som positiv, inställning till IS vilket möjliggjorde smuggling av anhängare och förnödenheter till områden som kontrollerades av IS i Syrien. Men efter attetat som IS utförde i Istanbul och Ankara, reagerade Turkiet med kraft och införde hårdare gränsbevakning.

 

IS sista fäste Baghuz föll i mars 2019 efter sex veckors intensiva angrepp från SDF, den USA-ledda koalitionen och den syriska regimen. Under slutstriderna bröt alla parter om än i olika grad mot folkrätten: IS sköt mot dem som försökte fly och minerade vägarna till och från staden, styrkorna som anföll IS besköt staden i tron att civilbefolkningen bar sprängladdningar. Den brittiska människorättsorganisationen Airwars uppskattar att över 400 civila dödades som följd av koalitionens flygattacker mot Baghuz.

 

SDF och dess civila administration var den enda struktur som kunde hantera de tusentals människor, IS-stridande och deras familjer som strömmade ut ur Baghuz. Den syriska regimen hade inte närvaro på marken och den skulle knappast ha accepterats av västerländerna som väktare av deras medborgare. Nästan över en natt fick SDF ansvar för uppemot 14 500 IS-krigare och 72 000 kvinnor och barn. Män skiljdes ut och fördes till fängelser medan kvinnor och barn flyttades till läger. 

 

Sveriges agerande.

De så kallade IS-barnens rättigheter har uppmärksammats av framför allt Rädda Barnen och Repatriate the Children Sverige, en organisation som bildades för att försöka få hem de svenska frihetsberövade barnen i självstyret. Båda organisationerna understryker dock att barn inte kan skiljas från sina vårdnadshavare eftersom det strider mot FN:s barnkonvention. Svenska medier har rapporterat om den svåra humanitära situationen i lägren och fängelserna. Mindre fokus har lagts på de juridiska brister som råder.

 

Den svenska linjen har varit och är att landet inte har några skyldigheter att hjälpa dem som har rest till Syrien och anslutit sig till IS att återvända till Sverige. Däremot säger utrikesdepartementet att man strävar efter att få hem barnen. Sverige repatrierade sju föräldralösa barn i maj 2019. Att Sverige inte tagit hem fler barn beror enligt UD på att självstyret inte vill skilja barn från föräldrar och på att självstyret inte släpper kvinnor, inklusive mammor, då de först ska åtalas. De kurdiska företrädarna säger på direkta frågor att de som är misstänkta för brott helst ska åtalas på plats medan övriga kan släppas. 

 

Dessa kan åka hem så snart deras regeringar ber om dem, säger Nora Abed, ansvarig för Roj. General Maslum, självstyrets överbefälhavare instämmer:

Kvinnor som inte är misstänkta för brott kan släppas. Det som krävs är normalt pappersarbete. Ländernas regeringar behöver dock begära att frihetsberövande medborgare ska släppas, något som Sverige alltså inte gjort.

 

Fredrik Hallström, operativ chef för kontraterrorism, förklarar att Säpo räknar med att de svenska medborgarna kommer hem förr eller senare men understryker att hans myndighet inte har synpunkter på hur eller när de återvänder.

 

Utrikesdepartementet har  hanterat frågan i två spår, ett konsulärt och ett politiskt, som ansvarar för relationer med det kurdiska självstyret och arbetar för lösningar kring rättsprocesser. Företrädare för den konsulära avdelningen gjorde enligt UD sin första resa till området hösten 2020. Enligt de två svenska kvinnor som flyttades från al-Hol till Roj var det mötet första gången som de fick träffa någon från svenska myndigheter. Den ena var minderårig när hon placerades i al-Hol. Det är oklart om UD har träffat alla svenskar som är frihetsberövade i självstyret eller vet var de befinner sig.









2021/02/17

Mitch McConnell beskrivs som en av de slugaste politikerna på Capitol Hill.

Mitch McConnell beskrivs som en av de slugaste politikerna på Capitol Hill. Oftast ett steg före. Den här gången kan senatorn från Kentucky stå inför sin svåraste politiska utmaning hittills. McConnell, som skyddade Donald Trump under det första riksrättsåtalet för ett år sedan och effektivt blockerade demokraterna från att gå fram med det här åtalet till dess Trump avgått, befinner sig nu i en öppen maktstrid med Donald Trump.

 

20 minuter lång attack.

Ståendes på senatens golv, pekade nämligen McConnell ut Trump som ”moraliskt och praktiskt skyldig” för stormningen av kongressen. Den återhållsamme McConnell har lojalt stått vid Trumps sida under de gångna fyra åren. Nu kallade republikanernas mest seniora senator sin tidigare presidents handlingar i samband med den 6:te januari för ”en skam”. Utspelet, som pågick i nästan 20 minuter, upplevdes på många sätt som märkligt då Mitch McConnell några minuter tidigare röstat för att frikänna sin partikamrat. Men, som många andra, republikaner valde McConnell att hävda att hela rättegången stred mot grundlagen och att han därför inte kunde rösta för att fälla en president som redan lämnat sitt ämbete.

 

Ilska bland demokraterna.

McDonnells plötsliga attack mot Donald Trumps möttes av besvikelse bland Demokraterna. Just den tidigare majoritetsledaren i senaten hade varit en politiker som kunde ha fått fler republikaner med sig- om han bestämt sig för att fälla Donald Trump. Reaktionen från demokraterna var därför skarp och talmannen i representanthuset, Nancy Pelosi, kallade Republikanerna för fega och ilskan riktade sig speciellt mot McConnell, som när han inte lät Demokraterna starta riksrättsåtalet innan Joe Biden svors in, gav de republikanska senatorerna en möjlighet att inte ta ställning till Trumps eventuella skuld utan i stället peka på konstitutionella skäl.

 

Trumps nästa drag.

I det första livstecknet från Donald Trump på flera veckor tackade han sina partikamrater som röstat för att fria honom och hyllade den amerikanska grundlagen. En undersökning av ABC visar att åtta av tio republikaner var emot att Donald Trump skulle fällas i senaten. Det säger en del om Trumps fortsatta inflytande över det konservativa partiet.

 

Och det här var inte slutet på Donald Trumps politiska karriär – bara början på ett nytt kapitel. Även om han hotas av flera rättsprocesser väntar USA på hans nästa drag. Nu när en ny motståndare tagit steget ut ur skuggorna.




2021/01/26

Riksrättsåtalet mot Trump har inletts.

Representanthuset har nu lämnat över åtalet om riksrätt mot Donald Trump till senaten. Demokraterna vill att ex-presidenten fälls för uppvigling i samband med stormningen av Capitolium.

Natten mot tisdag informerade ledamöter från representanthuset om att man kommer att ställa Donald Trump inför riksrätt, rapporterar internationell medier. Det innebär att åtalet nu formellt har inletts.

 

Riksrättsåtalet omfattar endast en åtalspunkt: Anstiftan till uppror. Demokraterna anser att den förre presidenten bör hållas ansvarig för att ha uppviglat den folkmassa som stormade Capitolium den 6 januari efter att Trump upprepat sina grundlösa påståenden om valfusk och manat till protester.

 

Biden skeptisk

– Donald John Trump gjorde sig skyldig till grova brott och förseelser genom att anstifta våldsamheter mot USA:s regering, säger Jamie Raskin, demokratisk ledamot i representanthuset och en av dem som leder riksrättsprocessen.

 

För att Trump ska fällas krävs det dock att minst 17 republikanska senatorer går på Demokraternas linje. President Joe Biden säger till CNN att han står bakom åtalet, men ställer sig samtidigt skeptisk till man kommer att få tillräckligt många av sina politiska motståndare med sig.

 

– Senaten har förändrats sedan jag var där, men den har inte förändrats så mycket.

 

Rättegången mot Trump inleds den 9 februari.




2021/01/25

Efterdyningarna från presidentvalet i USA.

Bra presidentval, nu gäller det mellanvalet.

Januari blev en i USA:s politik mest avgörande och känslomässiga månader, i och med angreppet mot Kongressen och Joe Bidens introduktion.

 

Joe Biden blev vald och fick sju miljoner röster fler än Donald Trump. Dock hade Trump med sina 73 miljoner röster de flesta en republikansk kandidat haft. Det beror på att valdeltagandet var det högsta på 100 år.  Och republikanerna blev långt större i Representanthuset än innan valet.

 

Det som nu blir viktigt och avgörande är att demokraterna inte förlorar mellanvalet 2022. Det är ett val till Representanthuset, en del av Senaten och lokala parlament. Oftast brukar det gå bra för oppositionen i det valet och allmänt sett har republikanerna högre valdeltagande än demokraterna. Dock kan det bli annorlunda i november nästa år. Republikanerna är djupt splittrade, främst kring inställningen till Trump. Och det kan leda till att många republikaner väljer att stanna hemma.

 

För Bidens möjligheter att genomföra sin politik blir mellanvalet tämligen avgörande.

 

Trump oförutsägbar, inte Biden.

I valkampanjen 2016 sa Donald Trump att en amerikansk president i utrikespolitiken ska vara ”unpredictable”, oförutsägbar. Helt klart ett av de få vallöften han höll.

 

Men vissa saker är uppenbara: Trump var för Brexit och negativ till EU. Biden är EU-positiv. Trump har antytt att han vill att USA ska lämna NATO; Biden har inte den uppfattningen. Trump var mot FN-aktivitet, Biden tvärtom.

 

Biden var under många år ordförande i Senatens utrikesutskott. Han är rätt internationellt kunnig och alltid stått för grundläggande internationell solidaritet. Det är rimligt att tro att han kommer att stötta demokratier över världen.

 

Trumps odemokratiska agerande misslyckades och majoriteten hos Republikanerna vänder sig nu starkt mot honom. Angreppet mot Kongressen visar att det finns en extremhöger också i USA. Men reaktionen stärker snarast demokratin i USA. Och Biden kommer att sträva efter att stärka gemenskapen.

 

Trump-attacken en väckarklocka.

”Attacken mot Kapitolium i USA är en väckarklocka också för Sverige. Vår demokrati är inte vaccinerad mot vare sig snabba aggressiva attacker eller mer långsamt nedbrytande företeelser. Det finns flera varningssignaler. Därför är det med största allvar man nu uppmanar till allas engagemang för demokratin.



Reaktionerna mot Trump stärker demokratin i USA.

Trumps odemokratiska agerande misslyckades och majoriteten hos Republikanerna vänder sig nu starkt mot honom. Angreppet mot Kongressen visar att det finns en extremhöger också i USA. Men reaktionen stärker snarast demokratin i USA. Och Biden kommer att sträva efter att stärka gemenskapen.

 

I motsats till Trump är Biden invandringspositiv.

I Joe Bidens valprogram fanns en positiv hållning till invandring. Och 80 procent av amerikanerna menar att invandring är bra för USA:s utveckling.

 

Som för alla högerpopulister var en av Donald Trumps dominerande profiler att han skulle stoppa invandring. Trump tog mer än 400 beslut om invandringsstopp och minskade flyktinginvandringen med 80 %. Dessutom minskade han kraftigt möjligheterna till familjeåterförening. Alla besök från sju muslimska stater förbjöds.

 

Biden har gjort klart att de 11 miljoner papperslösa som finns i USA ska få en väg till amerikanskt medborgarskap – något som kräver språkkunskap och samhällsorientering. Han har redan tagit bort inreseförbudet från de muslimska länderna och inrätta ten arbetsgrupp för att underlätta familjeåterförening. Dessutom har han stoppat byggandet av muren mot Mexico och i kontakt med Mexicos president varit öppen för invandring.

 

Samtidigt kommer han att -liksom Obama – se till att invandrare som begår brott direkt utvisas.

 

SD vill ge Trump fredspriset.

Sverigedemokraterna ställde upp bakom Donald Trump – vilket också de högerpopulistiska partierna i Ungern och Polen gjort. Mattias Karlsson, tidigare gruppledare för Sverigedemokraterna, sa för några månader sedan när de föreslog Trump till Nobels fredspris: ”Ingen ärlig bedömare kan förneka den enorma insats som han har gjort för en fredligare värld.” SD står fast vid nomineringen även nu.

 

Visst gjorde Trump en god insats för att få Förenade Arabrepubliken att erkänna Israel, men Trump har i många sammanhang stått för våld – senast i att Kongressen stormades – vilket gör nomineringen bisarr.




2021/01/13

USA kastas in i en ny politisk verklighet.

Donald Trumps diktatorstendenser chockade till slut inte bara hans motståndare. I sitt självförvållade fall verkar han också dra med sig Republikanerna. Arga högerextremister laddar samtidigt för framtiden men med polismyndigheternas falkögon på sig. Även om det taffliga kuppförsöket misslyckades kan skadorna på demokratin bli bestående.

 

Fler än en amerikansk expresident har beskrivit hur tomt det kändes. Ena dagen världens mäktigaste man. Nästa dag ingen alls. Inga livsviktiga beslut som måste fattas. Ingen marschmusik. Inget flygplan. Ingen poliseskort. Inga nickande Yes, Mr. President, right away.

 

Spekulationerna om Donald Trump som en given segrare 2024 tack vare ett ”trumpifierat” republikanskt parti avtog efter ockupationen av kongressen den 6 januari. De högerextrema grupperna har satts under hård polisövervakning och även om varningarna om Trump som en auktoritär ledare stämmer visade sig varken han eller hans ursinniga anhängare vara särskilt skickliga kuppmakare.

 

Det fanns anledning att vara skeptisk mot en Trump-comeback redan före den skamliga attacken mot Kapitolium. I korta drag: han skulle bli av med den unika presidentplattformen, under hans tid förlorade det republikanska partiet, även kallat GOP, tre maktcentrum, det vill säga representanthuset, senaten och Vita huset. Han hade också gradvis alienerat sig från lokala partiföreträdare – och idéer om till exempel en egen kabelkanal som megafon tedde sig orealistiska med tanke på startkapital och frågetecken om huruvida programtablån skulle bestå av en daglig Trumpshow om valfusk och skryt om sin egen ”jordskredsseger”.

 

Men, glöm inte att 74 miljoner amerikaner röstade på honom, lyder maningarna till undertecknad. Och, bortse inte från att de rasistiska budskapen från neofascistiska grupper som Proud Boys och Qanon har grogrund i delar av den amerikanska befolkningen – en mycket stor del om man ska tro opinionsmätningar om hur många republikaner som tvivlar på valsystemet och tror att Trumps seger fuskades bort av medierna, demokraterna och någon lömsk luddig ”elit”. Är inte risken stor för väpnat uppror, kanske när Joe Biden svär eden den 20 januari? fortsatte maningarna.

 

Ett argument för tron på att Trump kommer att fortsätta behålla järngreppet över GOP är just de rekordmånga 74,2 miljoner rösterna, men påpekas kan att Biden också fick rekordmånga röster, 81,3 miljoner. En vanlig replik från Trumpväljarna är att de inte gillar vad han säger eller twittrar, men att de gillar hans politik. Nu när det visat sig hur de mest inbitna Trumpsupportrarna ser ut måste rimligen tillnyktringen ta fart bland de helt vanliga republikanerna – med ett avståndstagande från de här grupperna och från Trump.

 

Donald Trump junior, som talade före fadern på massmötet som urartade, sade bland annat att GOP nu är Trumps parti. Det har onekligen sett så ut, med tanke på tigandet från republikaner på olika nivåer under alla fyra åren, till och med under Corona utbrottet som Trumps styre misskötte. Nu ställs frågan verkligen på sin spets. Republikanernas ledare i senaten Mitch McConnell trädde till sist fram med ett försvar för demokratin, och partiets väljare måste skärskåda sinnet med ett ”Är det sådan jag är?” när de bevittnat vad som hänt sedan valet den 3 november.

 

Det ser nu ut som om Donald Trump föll på eget grepp. Lögnen att han vann valet blev en lögn för mycket. Det var han som kallade till protestmötet den 6 januari och det var hans blå fanor – vid sidan av sydstatsflaggorna – som ockupanterna höll i händerna. Liknande strömningar på 1990-talet dog ut, men megafonerna på internet är så mycket större nu, med trotsiga mejlutskick om att ”Trump TÄNKER INTE LÄMNA fältet, TÄNKER INTE AVGÅ”. Men presidenten som eggade vit maktkrafterna försvinner snart.




2021/01/05

Trump kan ge Biden 'avskedsgåva' i Mellanöstern.

Med Joe Biden i Vita huset väntas det bli slut på företrädarens flirt med autokrater och diktatorer i Mellanöstern. Men Bidens betoning av demokratiutveckling väntas kollidera med andra amerikanska säkerhetspolitiska intressen. Och en hämndlysten Trump kan kasta in grus i Bidens maskineri – kanske i form av en ny kris med Iran.

 

Amerikanska presidenter har stort svängrum i utrikespolitiken. Här är något av det vi kan förvänta av Joe Bidens Mellanösternpolitik när han tillträder den 20 januari.

 

Kärnenergiavtalet med Iran.

Joe Bidens ambition är att blåsa liv i kärnenergiavtalet med Iran. Han vill återansluta USA till det internationella Iranavtalet från 2015, som Donald Trump drog sig ur. Bidens premiss är att både Iran och USA måste leva upp till det nukleära nedrustningsavtalet utan ändringar: USA genom att häva de sanktioner som Trump infört; Iran genom att uppfylla det som krävs i avtalet för att hindra att landet utvecklas till en kärnvapenmakt. Irans president Hassan Rohani, som avgår vid presidentvalet i juni, säger sig vara redo att leva upp till avtalets alla delar inom loppet av en timme efter att USA har gjort sitt. Det ger anledning till försiktig optimism, men det finns också flera stötestenar längs vägen.

 

Abraham-avtalen och deras följdverkningar.

Trumps största utrikespolitiska framgång är arabstaters normaliseringsprocess med Israel, Abraham-avtalen, en process som inleddes av Förenade Arabemiraten. Denna process är i stort sett det enda utrikespolitiska initiativ från Trump som Biden vill förvalta vidare. Saudiarabien har dock inte erkänt Israel. Kung Salman håller emot, men det är möjligt att hans son, kronprins Mohammed bin Salman, vill spela ut detta trumfkort gentemot Biden – i syfte att blidka denne när det gäller kungarikets kränkningar av mänskliga rättigheter. Ett närmande till Israel fungerar som smörjmedel för auktoritära stater som vill få Vita huset och kongressen att se genom fingrarna med krigsbrott och människorättsövergrepp. Det återstår att se hur Biden kommer att förhålla sig till Förenade Arabemiratens krigföring i Libyen och Jemen.

 

För Marocko, det sjätte arabland som normaliserar med Israel, var den största landvinningen att USA därmed erkände Marockos annektering av det omtvistade Västsahara. Trump har bundit sig för en marockansk autonomiplan som den enda giltiga – och kör därmed över de FN-resolutioner som kräver att Västsaharas status ska avgöras i en folkomröstning. Västsaharafrågan, resultatet av Spaniens tillbakadragande och Marockos ockupation 1975, har aldrig varit högt prioriterad i Vita huset. USA har liksom Frankrike fruktat att en folkomröstning skulle kunna destabilisera Marockos kungamakt, om det blir ja till självständighet för det fosfor- och fiske rika Västsahara. Hur Biden kommer att ställa sig till Västsaharafrågan är oklart men får betydelse för folkrätten i stort.

 

Den svåra alliansen med Saudiarabien.

Alliansen med Saudiarabien har varit en hörnsten för Trumps Mellanösternpolitik. Trump och Riyad delar uppfattningen att Iran utgör det största hotet i Mellanöstern. Saudiska kränkningar av mänskliga rättigheter – i Jemenkriget och mot egna dissidenter – har vägt fjäderlätt för den avgående presidenten.

 

Men nu blåser andra vindar. Under primärvalskampanjen förklarade Joe Biden att Saudiarabien måste ”betala ett pris” för mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi, som styckmördades på det saudiska konsulatet i Istanbul i oktober 2018. I skottlinjen för Biden står dock inte det saudiska kungahuset som sådant utan den skrupelfrie Mohammed bin Salman, som tillförskansat sig makt över det mesta i det stora oljeriket.

 

Kan Biden ge MBS rivaler nytt hopp?

När snart inte Trump finns kvar för att skydda den hänsynslöse Mohammed bin Salman – ofta kallad MBS – mot USA-kongressens vrede, kan det ge visst andrum för dennes interna kritiker. Främst bland dem finns hans äldre kusin, Mohammed bin Nayef, som undanröjdes från posten som kronprins och inrikesminister då MBS tog över. I somras slog advokater larm om att den 60-årige prinsen hålls fängslad på hemlig ort, utan att kunna ta emot besök, ens av sin läkare, eller några telefonsamtal.

 

Kung Salmans sista kvarlevande helbror, prins Ahmed, hör också till de potentiella rivalerna till MBS. Även prins Ahmed sitter i husarrest efter det att han öppet kritiserat kronprinsens krigföring i Jemen. Med Biden i Vita huset kommer sannolikt inte prins Ahmed och brorsonen Mohammed bin Nayef att glömmas bort.

 

Saudiska försök blidka Biden.

Det är uppenbart att den saudiske kronprinsen börjar få kalla fötter inför maktskiftet i Washington. Det kan ha bidragit till att Saudiarabien beslutat att öppna sina gränser mot Qatar – där USA har en viktig flygbas. Försoningen efter drygt tre år av bojkott kommer att gynna Bidens Mellanösternpolitik även om i första hand Trump och hans svärson Jared Kushner drar växlar på den. En försoningsgest handlade det också om när den saudiska kvinnorättsaktivisten Loujain al-Hathloul i dagarna fick sin dom: närmare sex års fängelse med villkorlig frigivning. Det betyder att hon kan friges i februari, om än med fem års utreseförbud och risk att fängslas på nytt om hon blir för frispråkig. Men med en återvald Trump hade domen sannolikt blivit mycket värre.

 

Demokratiutveckling.

Bidenadministrationen har sannolikt fler namn på listan över samvetsfångar bland USA:s allierade i Egypten, Saudiarabien och Förenade arabemiraten som förtjänar sin frihet. Detsamma gäller Natolandet Turkiet, där president Recep Tayyip Erdoğan kört över rader av domar från Europadomstolen som krävt att utsatta politiker, journalister och profiler i civilsamhället måste friges, bland dem Selahattin Demirtaş, tidigare presidentkandidat och partiledare för prokurdiska HDP.

 

Biden lovar att hålla ett “Toppmöte för demokratier” i syfte att främja demokratiska värderingar i världen. Det är dåliga nyheter för de autokrater som Trump har hållit under armarna, likt Erdoğan och Egyptens Abdel Fattah al-Sisi.

 

Men amerikanska propåer om demokrati har sina begräsningar. Det visar fallet Egypten under Obamas tid som president. År 2013, när dåvarande försvarsministern Abdel Fattah al-Sisi störtade den folkvalde president Muhammad Mursi och dennes anhängare i Muslimska brödraskapet massakrerades av egyptiska säkerhetsstyrkor, frös president Obama delar av USA:s omfattande militära bistånd till Egypten. Det fick Sisi att vända sig till Putin istället – som mer än gärna sålde vapen till Kairo. Obama kallade aldrig händelsen för en statskupp eftersom det hade fått långtgående konsekvenser för USA:s militära samarbete med Egypten.

 

I ett turbulent Mellanöstern finns ytterligare problemområden som kommer att hålla Biden och hans utrikespolitiska stab sysselsatta: Jemenkriget, uppladdningen kring gaskällorna i östra Medelhavet, inbördeskriget i Libyen, Israels val i mars, den syriske diktatorn Assads allians med Ryssland och Iran, och så Irak, där amerikanska och iranska säkerhetsintressen kolliderar. Terrorism, klimatkrisen och ökad fattigdom i spåren av pandemin är inte specifika problemområden för bara Nordafrika och Mellanöstern – men de kan få starka följdverkningar där.