Den unge tidigare bankmannen och ekonomiministern Emmanuel Macron vann överraskande presidentvalet 2017 Han sågs till en början som en ny frisk fläkt i fransk politik och förväntningarna var höga på att han skulle kunna driva igenom reformer som skulle ge fler jobb och få fart på ekonomin. Men efterhand har Macrons popularitet bland många fransmän sjunkit och hans politik kritiserats för att öka klyftorna i landet.
I april 2022 håller Frankrike presidentval med ett påföljande parlamentsval i juni. Kommer de missnöjda att ta till storsläggan och satsa på extrempolitikerna för att markera? Frankrike är splittrat och på sina håll som en tryckkokare. I en opinionsundersökning i september i år svarade 61 procent av de tillfrågade fransmännen att de inte längre ”känner sig som hemma i sitt land”, något som ytterkantspolitikerna understryker i sin politik och retorik.
Det blir Coronapandemins utbrott i mars 2020 som får missnöjesyttringarna att tystna. De Gula västarna tvingas helt sonika att stanna hemma. Ungefär tre miljoner fransmän har då deltagit i demonstrationerna. Frankrikes ledning hoppas att det hela ska dö ut, men när vardagen sakta återvänder efter stängda covid-19-restrektioner syns nya tidningsrubriker som ”Ilskan är densamma” och ”Vi släpper inte taget”. Snabbt stigande energipriset på världsmarknaden spär åter på ilskan.
I vår avgörs det om Emmanuel Macron kan sitta kvar som Frankrikes president under ännu en mandatperiod. Den elitutbildade 38 åringen med rötter i finansvärlden har stöd bland många fransmän men saknar inte utmanare i presidentvalet i april, särskilt på yttersta högerkanten.
Utmanarna.
Den politiska kartan ritades om när Macron och hans parti, Republiken på väg, kom till makten 2017. Men hans storstilade planer på en pensionsreform och en ekonomisk nystart punkterades av de Gula västarnas protester och Coronapandemin. Vaccinkrav och restriktioner har lett till nya protester medan skillnader i inkomst och välfärd skapar fortsatt missnöje, något som extremhögerns Marine Le Pen och uppstickaren och debattören Eric Zemmour inte är sena att fånga upp.
Vänsterns hetaste man.
Den tidigare socialisten Jean-Luc Mélenchon håller eldfängda valtal i Marseille inför många låginkomsttagare, han rör sig bland demonstranter och fackförbundet CGT:s röda flaggor och är idag vänsterns främsta ansikte med sitt parti Okuvade Frankrike. Presidentvalet 2022 blir hans tredje. Men opinionssiffrorna placerar honom betydligt sämre än förra gången.
Under våren 2022 är Frankrike ordförandeland i EU och har lagt upp ett ambitiöst schema. President Macron vill stärka EU som geopolitisk kraft gentemot stormakterna och han vill helst att Frankrike kan leda mer. Koldioxidskatt, en EU-gemensam minimilön och enighet kring migrationen är några punkter för våren. Frankrikes president har också kallat Nato för ”hjärndött” och inte att lita på och sätter försvarssamarbetet inom unionen högt på dagordningen. EU ska även förhålla sig till USA, Ryssland och Kina och dessutom Belarus.
I april 2022 håller Frankrike presidentval med ett påföljande parlamentsval i juni. Kommer de missnöjda att ta till storsläggan och satsa på extrempolitikerna för att markera? Frankrike är splittrat och på sina håll som en tryckkokare. I en opinionsundersökning i september i år svarade 61 procent av de tillfrågade fransmännen att de inte längre ”känner sig som hemma i sitt land”, något som ytterkantspolitikerna understryker i sin politik och retorik.
Det blir Coronapandemins utbrott i mars 2020 som får missnöjesyttringarna att tystna. De Gula västarna tvingas helt sonika att stanna hemma. Ungefär tre miljoner fransmän har då deltagit i demonstrationerna. Frankrikes ledning hoppas att det hela ska dö ut, men när vardagen sakta återvänder efter stängda covid-19-restrektioner syns nya tidningsrubriker som ”Ilskan är densamma” och ”Vi släpper inte taget”. Snabbt stigande energipriset på världsmarknaden spär åter på ilskan.
I vår avgörs det om Emmanuel Macron kan sitta kvar som Frankrikes president under ännu en mandatperiod. Den elitutbildade 38 åringen med rötter i finansvärlden har stöd bland många fransmän men saknar inte utmanare i presidentvalet i april, särskilt på yttersta högerkanten.
Utmanarna.
Den politiska kartan ritades om när Macron och hans parti, Republiken på väg, kom till makten 2017. Men hans storstilade planer på en pensionsreform och en ekonomisk nystart punkterades av de Gula västarnas protester och Coronapandemin. Vaccinkrav och restriktioner har lett till nya protester medan skillnader i inkomst och välfärd skapar fortsatt missnöje, något som extremhögerns Marine Le Pen och uppstickaren och debattören Eric Zemmour inte är sena att fånga upp.
Vänsterns hetaste man.
Den tidigare socialisten Jean-Luc Mélenchon håller eldfängda valtal i Marseille inför många låginkomsttagare, han rör sig bland demonstranter och fackförbundet CGT:s röda flaggor och är idag vänsterns främsta ansikte med sitt parti Okuvade Frankrike. Presidentvalet 2022 blir hans tredje. Men opinionssiffrorna placerar honom betydligt sämre än förra gången.
Under våren 2022 är Frankrike ordförandeland i EU och har lagt upp ett ambitiöst schema. President Macron vill stärka EU som geopolitisk kraft gentemot stormakterna och han vill helst att Frankrike kan leda mer. Koldioxidskatt, en EU-gemensam minimilön och enighet kring migrationen är några punkter för våren. Frankrikes president har också kallat Nato för ”hjärndött” och inte att lita på och sätter försvarssamarbetet inom unionen högt på dagordningen. EU ska även förhålla sig till USA, Ryssland och Kina och dessutom Belarus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar