Vackra ord räddar inte europeisk säkerhetsordning

Rysslands militära och diplomatiska upptrappning har blottlagt en besvärande oordning inom den europeiska säkerhetsordningen. Att Moskvas agerande underminerar denna är uppenbart. Vem som bör göra vad för att upprätthålla ordningen och vad det får kosta är mindre klart. Ryssland kommer inte att avskräckas av att Europas länder retoriskt står upp för vackra principer, utan av att de är beredda att bekosta och använda den makt som kan upprätthålla principerna.

 

En ordning är en samling normer, regler och institutioner som formar beteenden och relationerna mellan stater. Inom europeisk säkerhet har en ordning etablerats sedan det kalla krigets slutskede som till exempel innebär varje stats rätt att självständigt göra egna säkerhetspolitiska vägval.

 

Rysslands militära och diplomatiska hot riktar sig mot Ukraina som stat, mot Nato som allians men kanske främst mot idén om staters frihet och självständighet, det vill säga mot den europeiska säkerhetsordningen. Ryssland erbjuder inte en alternativ ordning i betydelsen gemensamma regler och normer. Snarare föreskriver de ryska förslagen en brist på ordning där en sorts balans i stället upprätthålls mellan militärt dominerande stormakter medan andra vackert får anpassa sig och sin utrikespolitik. En sådan realpolitisk oordning skulle inte bara påverka små stater i Rysslands närområde utan hela det europeiska samarbetsprojektet som i grunden bygger på principer om rättstatlighet, öppenhet och självständighet.

 

Det finns med andra ord all anledning att försvara den nuvarande ordningen, inte bara i retoriken utan även i praktiken. Men vad skulle stabilisera en ordning som för tillfället verkar vara i gungning?

 

Tre faktorer som upprätthåller en ordning. 
För det första behövs en maktbas, det vill säga tillräckligt starka stater måste backa upp en ordning. För det andra måste ordningens regler och institutioner åtnjuta legitimitet. För det tredje måste ordningen skapa nytta, det vill säga kunna hantera de kollektiva problem som skapar behovet av en öppen, samarbetsinriktad och regelbaserad ordning.

Maktaspekten är här central, även alltså från ett liberalt perspektiv på internationell politik: en ordning återspeglar i grunden de intressen, normer och principer som omhuldas av de aktörer som har makt att etablera och upprätthålla ordningen. Om ordningens maktbas förändras kommer den på sikt att revideras eller misslyckas i att forma staters relationer.

Denna maktdimension förbigås gärna i politikers och diplomaters tal som hellre betonar ordningens legitimitet, nytta eller själva innehåll, det vill säga de principer som ordningen ska främja.

Europa måste investera.

I dag befinner vi oss i en situation där Vladimir Putin anser att den nuvarande ordningen saknar såväl nytta som legitimitet. Som Rysslandsforskaren Michael Kofman uttrycker det ser Moskva ordningen som exkluderande, skapad och utökad under en tid av rysk svaghet. Dessutom ifrågasätts själva maktbasen: Är andra länder beredda att backa upp ordningen, särskilt då reaktionerna på tidigare ryska brott mot ordningen på vissa håll varit milda och övergående?

 

Nu har Ryssland rustat upp, sparat ihop till en ansenlig valutareserv och med tiden gjort sig mindre sårbart för ekonomiska tvångsmedel. Samtidigt har USA, som står för grundbulten i den maktbas som garanterar ordningen, uppenbara behov av att fokusera resurser på kraftmätningen med Kina. Från rysk sida är tiden med andra ord mogen för att revidera eller kullkasta den europeiska ordningen.

 

 

Säkerhet inte gratis.

Legitimiteten för ordningen måste stärkas. Den europeiska säkerhetsordningen har som en bärande idé att rättigheter och rättsstatlighet inom länder är kopplade till säkerhet mellan stater. När politiska ledare i Europa flirtar med auktoritära idéer på hemmaplan eller torgför idéer om legitima intressesfärer undergrävs legitimiteten för den gemensamma ordningen. 

 

Men till sist måste även maktbasen för den rådande ordningen säkras. Såväl EU som Nato befinner sig i processen av att formulera nya säkerhetspolitiska doktriner – en strategisk kompass för EU och ett strategiskt koncept för Nato. Kanske är det lika bra att verkligheten knackade på mitt under denna seminarieövning. Utfallen för båda organisationerna måste med tydlighet hantera det faktum att den europeiska säkerhetsordningen kräver uppbackning för att bestå. Även enskilda länder måste vara beredda att betala för den maktbas som krävs för ordningens fortlevnad. Oavsett om det handlar om militärt stöd till Ukraina, egna försvarsutgifter, nationella industriella särintressen som får ge vika för kollektiv tyngd, eller strategier för att göra sig mindre beroende av till exempel rysk energi, kommer alla att behöva ta en kostnad.     

 

Europa har mest att vinna på att dagens ordning består. Man måste därmed vara beredd att investera i det som underbygger den. Vladimir Putin gör kalkylen att väst varken är enat, kapabelt eller villigt att backa upp den europeiska säkerhetsordningen. Det långsiktiga sättet att återställa ordningen är för Europa att öppna plånboken samt nyttja de verktyg som finns för att visa att denna kalkyl är felaktig. Principer är gratis, makten att se till att de efterlevs är det inte.

Utsatt demokrati i USA

Världens främsta tankesmedjor kring demokrati är Freedom House, grundad under andra världskriget av Eleanor Roosevelt. Intressant nog rankar de för närvarande USA lägre i demokrati än de skandinaviska länderna. Det beror på att flera delstater vidtar åtgärder för att hindra minoriteter, främst afroamerikaner och latinamerikaner att rösta. Donald Trump arbetar för detta.

  

Även Sverige måste vara på vakt mot Trump

 

Såg en artikel i Expressen om hur Donald Trump har en tämligen stark ställning i USA, att han inte vill ha amerikanska trupper i andra länder och att han vill att USA ska lämna NATO. Det är något som negativt påverkar också Sveriges militära säkerhet. Trump vill underminera den breda rösträtten och vill liksom de auktoritära regimerna i Ungern, Polen och Ryssland få kontroll över domstolar och medier. I boken – Den hotade demokratin – läser man att Sverige måste stärka grundlagen och garantera public services och domstolarnas oberoende eftersom vi annars skulle ligga öppna om vi i en framtid fick en högerpopulistisk majoritet av Trumps typ.

 

USA:s demokrati omdebatterad

Kring den 6 januari – ett år efter Trump-demonstranternas angrepp mot Kongressen för att ändra valresultatet – har det i USA förts en omfattande debatt kring demokratin. Det är inte konstigt. Enligt en färsk opinionsundersökning anser en tredjedel av alla amerikaner att Donald Trump egentligen vann valet, men utsatts för valfusk. Närmare 70 procent av de republikanska väljarna anser också att Trump egentligen blivit vald.   I 49 av USA:s delstater har Republikanerna lagt fram mer än 900 lagförslag som kan göra det svårare att rösta för minoriteter och ekonomiskt utsatta.

 

I USA är valdagen alltid på en vardag, den första tisdagen i november, vilket innebär att en stor del av väljarna är på jobbet och i en del fall får de löneavdrag om de går och röstar under arbetstiden. Att då ta bort möjligheterna till förhandsröstning och poströstning minskar Demokraternas stöd.

 

I New York Times skrev början av januari Jimmy Carter, som var president 1977–81 och som är nästan 100 år – och f ö tillsammans med sin hustru Rosalynn betonade att demokratin i USA måste räddas. Man ska komma ihåg att USA sedan drygt 200 år har demokrati. Men nu är demokratin utsatt.

Vad håller på att hända i Ukraina?

Erkännande av de ryskstyrda ”folkrepublikerna” i östra Ukraina, flygbombningar eller en invasion längs med landets Svartahavskust.
Så ser några tänkbara scenarier ut om Moskva väljer militär upptrappning mot sin granne i sydväst. Men en landsomfattande invasion med intåg i Kiev, landsättning av soldater på Gotland eller en storoffensiv i Östersjöområdet är inte trolig. Priset för det är så pass högt för Ryssland.

 

Det är inte sannolikt att Sverige eller andra länder runt Östersjön dras in i en militär konfrontation med Ryssland i den situation som uppstått. Om man bråkar med EU- eller Natoländer blir kostnaderna mycket snabbt väldigt höga. Även Sverige är rätt säkert fastän man står utanför Nato.

Rysslands ekonomi är starkt integrerad med världsekonomin, EU sammantaget är Rysslands största handelspartner och med råge största utländska investerare.

Det finns också gott om andra ”spelplaner” där Ryssland kan spänna musklerna – Ukraina, Moldavien och Kaukasien – till ett mycket lägre pris.

 

Av bland annat liknande skäl är en landsomfattande invasion och intåg i huvudstaden inte trolig. Om man börjar bomba Kiev eller marscherar in i staden kommer EU-medborgare och andra västerlänningar att dödas, och det vill man inte. Det utgör ett slags skydd för Ukraina.

 

Åsikterna går isär mellan experter, tror inte att Kreml har beslutat ännu vad som ska följa på vinterns militära och retoriska uppladdning. tror att Putin håller öppet för olika typer av åtgärder, han letar efter rätt tillfälle för antingen en diplomatisk eller militär lösning, eller ett mellanting. Det är svårt att sia om vad Ryssland tänker göra. 

Det är en mycket liten krets som har avgörandet i sin hand, tror att det bara är fem personer i Kreml som fattar besluten. Förutom president Vladimir Putin, försvarsminister Sergej Sjojgu samt cheferna för säkerhetstjänsterna och det nationella säkerhetsrådet.

Familjer till amerikansk personal på ambassaden i Kiev beordras evakuera från och med måndag, rapporterar Fox News. 

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har sagt till USA att det vore en ”överreaktion” att evakuera.

 

Det är en källa nära den ukrainska regeringen som uppger till CNN att USA informerat Ukraina, om att ambassaden kan börja evakuera diplomaters familjemedlemmar nästa vecka.

Enligt källan ska Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj sagt till USA:s utrikesminister Anthony Blinken att det vore en ”överreaktion” att evakuera.

Ambassaden har inte velat kommentera uppgifterna.

Under eftermiddagen kom ett plötsligt besked: Det amerikanska utrikesdepartementet beordrar familjemedlemmar till personalen på ambassaden i Kiev att evakuera från och med måndag, rapporterar Fox News.

I nästa vecka väntas utrikesdepartementet vidare uppmana amerikaner ur civilbefolkningen i Ukraina att lämna landet medelst kommersiellt flyg ”medan det fortfarande är möjligt”.

 

Oklart vad som gäller för svensk personal.

”UD kommenterar aldrig frågor som rör utlandsmyndigheternas och de anställdas säkerhet eller beredskapsåtgärder, eftersom detta skulle kunna försvåra vårt kontinuerliga arbete med säkerhetsfrågor”, meddelar UD:s presskommunikatör Klara Höök i en skriftlig kommentar.