2023/01/16

Israel: Regeringsattack mot rättsstaten!





 











Sedan Benjamin Netanyahus nya regering tillträdde vid nyår präglas det politiska arbetet i Israel av raketfart. Lagar ändras med metoder som liknar dem i Polen och Ungern, där politiker gått in för att ta kontroll över domstolarna. Skruvarna dras åt även på den ockuperade Västbanken, men regeringen Netanyahus kritiker har också fått upp ångan och varnar för att systemskiftet kan bli början till slutet för Israel som modern stat. Israel brukar beskrivas som Mellanösterns enda demokrati. En brokig flora av partier och låg röstspärr till parlamentet Knesset har sörjt för att det krävts förhandlingar och förankring i många läger för att genomdriva beslut, i synnerhet stora beslut.


Sedan valet den 1 november 2022 råder ett nytt läge. Nu har ett par partier långt ut på högerkanten, tack vare aldrig tidigare skådad samordning, fått chansen att nå sina prioriterade mål. Förklaringen är att Benjamin Netanyahu, som leder det mer salongsmässigt konservativa partiet Likud, behöver deras stöd för att regera.

 

De processer hans nya regering drog i gång direkt har väckt farhågor. President Isaac Herzog tog bladet från munnen några dagar in i januari och framhöll att omstöpningen av rättssystemet kan skada ”landets moraliska kompass”. Skarp kritik har framförts av Elyakim Rubinstein, som varit juridisk rådgivare till flera regeringar. Domarveteranen Aharon Barak har kallat förslagen ”giftpiller” och befarar att de blir början till slutet för den moderna staten Israel.

 

Tar sikte mot Högsta domstolen.
Justitieminister Yariv Levin (Likud) har inte vilat på hanen. Om de initiativ han tagit kröns med framgång kan det israeliska systemets uppbyggnad ha bidragit: Israel har ingen författning, även om det finns lagar som nästan har grundlagsstatus (och bara kan ändras med starka röstetal). Det finns följaktligen ingen författningsdomstol. Parlamentet har en kammare. I många länder ses tvåkammarparlament, där nya lagar måste godkännas i båda kamrarna, som ett motgift mot snabb och slarvig eller till och med odemokratisk lagstiftning.

 

Ett oberoende domstolsväsen brukar lyftas fram som broms för maktfullkomlighet hos politiker. (Det är genom att minska domstolarnas självständighet som Polens och Ungerns regeringar har dragit på sig kritik, inte minst från EU.) I Israel har Högsta domstolen hittills varit garant för att staten följt sin moraliska kompass, för att använda Herzogs uttryck. HD har gång på gång bedömt lagar som diskriminerande och tagit myndighetsutövare i örat. HD har också invänt mot privilegier. Ett sådant privilegium, mycket omstritt, är så kallade yeshiva studenters rätt att slippa militärtjänst eftersom de ägnar sig åt religiösa studier.

 

Justitieminister Levin är nu på väg att begränsa HD:s makt och oberoende. Förslag som är under behandling innebär ett radikalt systemskifte. Parlamentet ska kunna sätta sig över HD med enkel majoritet, 61 av Knessets 120 ledamöter. Domare i HD ska tillsättas enligt nya principer: advokatsamfundet ska inte längre ha representanter i den nämnd som hanterar utnämningarna. Dessutom vill ministern begränsa HD-domarnas möjligheter att genom rimlighetsbedömning blockera regeringsbeslut och underkänna nya lagar.
Att hålla emot ändringar i de grundlagslika lagarna ska visserligen vara möjligt för HD, men kräva enighet bland 15 domare. Kvar för HD blir att vara högsta instans i tvistemål och brottmål.

 

Åtalade och dömda i regeringen.

Att på detta sätt avskaffa rättslig prövning av lagar och politiska beslut blir inte mindre uppseendeväckande av att regeringschefen Netanyahu själv fortfarande står åtalad för korruption. (Så länge det inte finns en fällande dom som vunnit laga kraft kan en regeringschef i Israel stanna kvar på sin post.)

 

Andra som nu bär ministerportfölj är kända för sin måttliga respekt för rättsväsendet. I samband med regeringens tillträde godkände parlamentet, med sin nya sammansättning sedan valet, en lagändring som gör det möjligt för en person som är dömd för brott att bli minister. Lagen är skräddarsydd för att Aryeh Deri, ledare för det ultraortodoxa partiet Shas, ska kunna ingå i regeringen trots att han har erkänt skattebrott.

 

Mest uppmärksamhet väcker politiker som agerar från maktpositioner deras partier aldrig tidigare haft. De är partiledare/ministrar som betecknas som nationalreligiösa. Även i det rättframma samtalsklimat som råder i Israel blir de beskrivna som extremister. Förutom säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir (från partiet Otzma Yehudit, Judisk kraft) gäller det framför allt den nye finansministern Bezalel Smotrich (Religiös sionism).

 

Ben-Gvir har dämpat sitt tonläge på sistone, men han är tidigare fälld i domstol för rasistiska uttalanden. Han har stormat även mot araber som är israeliska medborgare, hela befolkningsgruppen. Benny Gantz, general och fram till nyligen försvarsminister, skräder inte orden mot Netanyahu: genom att ge bosättaren Ben-Gvir ansvar för vissa israeliska styrkor på Västbanken har premiärministern försett honom med en “privatarmé”.

2023/01/04

Bleka utsikter för samarbete i nya kongressen.















En ny kongressperiod i USA har inletts, den 118:e, med en ny politisk verklighet. President Joe Biden som kunnat luta sig mot ett förhållandevis enigt partiblock i bägge kamrarna möter nu en republikansk majoritet i representanthuset som motsätter sig det mesta han är för. Men maktskiftet fördröjdes av internt bråk om vem som ska bli talman.

 

Någon riktig triumfstämning råder inte på den republikanska sidan i kongressen. Den hett efterlängtade röda, republikanska, tsunamin i valet blev i stället en krusning. Republikanerna fick 222 stolar mot 212 när rösträkningen avslutats (en stol är vakant) – en majoritet, visserligen, men inget överväldigande övertag. I senaten ökade Demokraterna sin majoritet, till 51–49.

 

När högtidligheterna i Kapitolium inleddes den 3 januari var det uppenbart att den tidigare minoritetsledaren Kevin McCarthy inte hade erforderliga 218 röster för att uppfylla sin dröm om att bli talman och därmed styra arbetet i representanthuset. För första gången på 100 år krävdes fler än en omröstning och efter den tredje utan majoritet för McCarthy ajournerades representanthuset. Bittra förhandlingar väntas innan frågan får sin lösning.

 











Misstro mot politisk elit

Motståndet mot McCarthy kom främst från den republikanska grupp som kallar sig Freedom Caucus, med upp till 20 ledamöter som anser att McCarthy tillhör den inbitna Washingtonpolitiken och därmed är medansvarig till bakslag i flera val. Själv försökte McCarthy blidka dem genom att tillmötesgå flera krav, bland annat att det ska bli lättare att avsätta talmannen. McCarthys förhållande till expresidenten Donald Trump är en annan faktor, först tog han avstånd från upploppen den 6 januari 2021 men kort därpå begav han sig till Trumps egendom Mar-a-Lago för att göra avbön.

 

Motstridiga krafter

Men, med tanke på att Demokraterna kontrollerar senaten och Vita huset verkar det inte särskilt troligt att förslag som initieras i representanthuset kommer att nå särskilt långt. Givetvis riktas blickarna även mot Joe Biden som lovade samförstånd över blockgränsen men aldrig vänslats särskilt mycket med Republikanerna. Fast på sistone har Vita huset lyft fram tvärpolitiska resultat, i första hand infrastruktursatsningar. Det progressiva demokratiska blocket planerar för sin del en stridsledningscentral för att gå till attack mot den nya majoriteten.

Rapporten från 6 januari-utskottet läggs definitivt på hyllan. I stället planerar de nya makthavarna i representanthuset att finkamma Joe Bidens politik de gångna två åren.

 

På agendan: immigrantflödena över gränsen till Mexiko, det kaotiska uttåget ur Afghanistan, fentanyl missbruket, energiförsörjningen, brottsligheten, inflationsdrivande faktorer, hur covidstödet utnyttjades och, med glupande aptit, presidentsonen Hunter Bidens affärer i utlandet och eventuella koppling till pappas ställning. Här försöker Vita huset möta hårt mot hårt och exempelvis peka på att många republikaner vägrade att infinna sig till förhör hos 6 januari-utskottet.

 

Exakt hur den republikanska ledningen kommer att se ut är ovisst, men andreman väntas Steve Scalise bli, vidare ordförandena Jim Jordan i justitieutskottet, James Comer i granskningsutskottet, Mike D Rogers i försvarsutskottet, Michael McCaul i utrikesutskottet, Kay Granger i ett av ekonomiutskotten och Cathy McMorris Rodgers i energi- och handelsutskottet. Scalise och Jordan nämns också som tänkbar talman.

 

Riksrätt mot Biden

Åtminstone en av de mest Trump vänliga och omstridda ledamöterna väntas få en ännu tydligare roll, Marjorie Taylor Greene som längt drömt om att få ställa Joe Biden inför riksrätt. Något som denne bemötte med: ”För vadå?” Till problemen för den nya talmannen hör just vilka i skocken som ska få synas och höras mest, eldfängda som Jim Jordan och Taylor Greene som är garanterade omval i Trumptrogna områden eller centrister i partiet som har större chanser att locka väljare i valkretsar som röstade på Biden i presidentvalet.