Lavrovs absurda ”show” visar FN:s maktlöshet.

Känns rent absurt när Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov sitter i ordförandestolen i FN:s säkerhetsråd och pratar om hur FN:s grundläggande principer ska upprätthållas. 

Lavrovs smaklösa show sätter strålkastarljuset på hur tandlöst FN är i vissa avgörande lägen.

 

Visst är det upprörande att Lavrov tillåts sitta där intill FN-chefen Antonio Guiterres och ge bilden av ett Ryssland som upprätthåller FN:s normer. Men det faktum att det kan ske sätter ljuset på något mycket allvarligare; FN:s oförmåga att ingripa i konflikter där någon av säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar själva är inblandade.

 

FN:s säkerhetsråd har ett roterande ordförandeskap mellan de 15 medlemmarna. Få uppmärksammade att Ryssland innehade posten även då Ukraina invaderades den 24 februari förra året. I chocktillståndet då fanns det så mycket annat som kändes viktigare.

 

För att ordningen om det roterande ordförandeskapet ska kunna ändras krävs enighet i säkerhetsrådet. Det räcker att något av de fem länder som har vetorätt (USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Storbritannien) säger nej för att stoppa en reform som exempelvis skulle utesluta ett land som bryter mot organisationens grundläggande principer, från att inneha ordförandeskapet.

 

Därför kan Lavrov lugnt sitta kvar med klubban i näven medan övriga närvarande håller för näsan i avsky. Han kommer att sitta där igen om 15 månader även om Ukrainakriget fortfarande pågår.

 

Betydligt allvarligare är att Ryssland med sitt veto kan stoppa varje försök i säkerhetsrådet att införa FN-sanktioner mot Ryssland, lösa Ukrainakonflikten på diplomatisk väg eller i ett senare skede skicka fredsbevarande FN-trupper till landet.

 

Ett krig av den storleken och med den stora påverkan internationellt som Ukrainakriget har borde normalt sett ha stått överst på FN:s dagordning. 

 

I stället kan man i stort sett räkna bort den organisation som efter de två världskrigen bildades för att åstadkomma en världsordning som byggde på att konflikter löstes genom förhandlingar och inte genom krig.

 

FN:s händer är bakbundna av Rysslands vetorätt precis som den i andra konflikter varit det av Kinas eller USA:s sätt att använda sina veton.

 

FN:s generalsekreterare uttalar sig flitigt om hur Ryssland med kriget i Ukraina bryter mot FN-stadgan men det är inte mycket han kan göra för att stoppa det.

 

Ryskstyrd världsordning

 

I det stora hela har FN bara lyckats med en enda sak i Ukrainakriget och det är att tillsammans med Turkiet medla fram avtalet som gör att Ukraina trots kriget kan exportera sin spannmål via Svarta havet till många fattiga länder som är beroende av den.

 

Avtalet går ut om mindre än en månad men det finns goda chanser att det kan förlängas av den enkla anledningen att det även gynnar Ryssland.

 

Många av de länder som köper Ukrainas spannmål är traditionellt Rysslands allierade. Putin vet att han numera inte kan räkna med annat än dålig pr. i västvärlden men han vill gärna ligga bra till hos de utvecklingsländer som han hoppas samla runt sig kring en ny ryskstyrd världsordning.

 

FN har gjort nytta även i ett annat avseende.

När Ryssland blockerat frågan i säkerhetsrådet har FN:s generalförsamling två gånger röstat mot överfallet på Ukraina och för att Ryssland omedelbart måste dra tillbaka sina trupper.

 

Varje gång har över 140 av FN:s 192 medlemsländerna röstat mot Ryssland. Ett antal har lagt ner sina röster medan bara ett fåtal länder i stil med Belarus och Nordkorea röstat till Rysslands fördel.

 

Så det har ändå blivit tydligt hur isolerat Ryssland är på världsscenen.

I morse hörde jag FN:s förre rättschef Hans Corell uttala sig i radions P1 om att det krävs mer av statsmannaskap och att de stora länderna måste uppmanas hårdare att upprätthålla FNs principer. En from förhoppning som i dagens läge tyvärr framstår som naiv.

 

Samtidigt är lätt att gnälla över FN:s impotens men kanske ska vi vara tacksamma över att det fortfarande finns åtminstone en enda arena där hela världens ledare kan mötas hur oeniga och osams de än är.

Ubåtspakt får Australien att våndas.

I Australien pågår en utrikespolitisk identitetskris efter beställningen av amerikanska atomdrivna ubåtar. Den utlösande faktorn är ett allt aggressivare Kina, som även fått andra västorienterade länder i Asien att rusta upp militärt. Xi Jinpings närmande till Vladimir Putins Ryssland väcker farhågor om en ny geopolitisk kraftmätning i regionen kring Indiska oceanen och Stilla havet.

Den australiska flottan kommer att utökas med åtta stycken atomdrivna ubåtar. Det gemensamma Aukus-projektet som ska pågå fram till 2040-talet beräknas kosta uppemot motsvarande 7 000 miljarder kronor.

Redan i år inleds manövrer med amerikanska och brittiska atomubåtar, av Virginia- respektive Astute-klassen. Sedan är tanken att Australien ska köpa fem amerikanska ubåtar med placering vid flottbasen i Perth, samtidigt som planeringen pågår för bygget av de åtta nya ubåtarna med brittisk teknik. Från australiskt håll påpekas att det handlar både om tillgång till kunnande och åtskilliga nya jobb.

Den nya ubåtsstyrkan med möjlighet att avfyra kryssningsrobotar har döpts till SSN-Aukus men sista ordet kanske inte är sagt ännu. Starkt motstånd råder inom vänstern, bland annat från förre premiärministern Paul Keating (Labor) som kallat affären för ”den sämsta i historien”.

Australiens försvarsutgifter uppgår till drygt 2 procent av BNP men måste höjas med minst en halv procentenhet för att inte annan verksamhet ska påverkas av ubåtssatsningen.

Ska Trump stjäla makten? Oron ökar i USA.

 

Misstron och splittringen i USA är så djup att tal om en konstitutionell kris eller ett inbördeskrig tas på största allvar. Donald Trump skulle troligen inte kunna mobilisera ett väpnat uppror, men står indirekt bakom något som kan resultera i en oblodig kupp.

 

De olika paramilitära högergrupperingarna – Proud Boys, The Oathkeepers, Three Percenters – med medlemmar som viftade med ljusblå Trumpfanor och sydstatsflaggor inne i Kapitolium – kartläggs numera närmare. Det finns skäl att förmoda att dessa inhemska extremistgrupper krymper ihop och förpassas till den ytterflank där de alltid funnits. Än så länge är polismyndigheternas makt stor och i nyhetstelegram framgår att toppfigurer gjort sig skyldiga till andra brott, som att snilla ur kassan.

 

Donald Trumps advokat har sagt att ex-presidentens juridiska team inte har sett åtalet mot honom och bara har medierapporter att gå vidare.

Joe Tacopina talade efter att en stor jury röstade för att åtala Trump i samband med en utbetalning på 130 000 dollar till porrstjärnan Stormy Daniels.

 

Trump skyllde på "politisk förföljelse" för storjuryns beslut. Trump förväntas infinna sig i rätten för att möta anklagelserna och inleda en vädjan i New York. Han kommer inte att läggas i handbojor.

 

"Jag förstår att de kommer att stänga av kvarter runt domstolsbyggnaden och stänga av domstolsbyggnaden."

 

På fredagsmorgonen var gatorna runt tingshuset lugna men barrikaderna gick upp i väntan på vad som kan komma nästa vecka. Polisen var på patrull och säkerhetsplaner sattes på plats. Många förväntar sig att området kommer att stängas av när den tidigare presidenten närvarar i domstolen.

 

Trump, 76, nekar till brott. Han är den första sittande eller tidigare amerikanska presidenten som står inför en brottsanklagelse. Det är oklart hur många åtalspunkter som finns i åtalet, som fortfarande är förseglat.

 

2016 kontaktade den porrfilmstjärnan Stormy Daniels medier som erbjöd sig att sälja hennes konto om vad hon sa var en äktenskaplig affär hon hade med Trump 2006 - året efter att han gifte sig med sin nuvarande fru, Melania.

Herr Trumps team fick nys om detta och hans advokat, Michael Cohen, betalade $130 000 till Daniels för att hålla tyst. Detta är inte olagligt.

 

Men när Trump återbetalade Cohen, stod det i protokollet för betalningen att det gällde advokatarvoden. Åklagare säger att detta innebär att Trump förfalskar affärsregister, vilket är ett förseelse - ett brott - i New York.