2020/05/27

Är Kina på jakt efter globalt ledarskap?

Kina är idag världens största marknad med en ekonomi som har åttafaldigas på 20 år. Landet har de senaste åren satsat medvetet på infrastruktur, utbildning, forskning, teknologi och innovation.

Enligt det kinesiska kommunistpartiets strategidokument ”Made in China 2025”, siktar Kina på att bli världsledande inom ett antal teknologier, inte minst kunskapsintensiv produktion av varor och tjänster, samt på att skapa en oberoende försvarsindustri.

Genom WTO-medlemskapet har Kina fått tillträde till globala marknader. Genom handeln har ekonomin utvecklats och miljoner kineser har lyfts ur fattigdom. Men resten av världen har inte gynnats på motsvarande sätt. Att göra affärer i Kina idag är allt svårare, marknaderna är inte öppna för utländska företag. Samtidigt pumpar Kina in stöd till statsägda och kontrollerade företag, något som skapar obalanser på internationella marknader och leder till dumping. Denna dumping är upphovet till hela stålkrisen, det finns en kraftig överproduktion globalt av stål men också av aluminium och cement.

Vidare har Kina diskriminerande regler för utländska företag som etablerar sig i landet, det råder en brist på öppenhet kring inhemska lagar som berör handel och dessa rapporteras inte till WTO. Det kan vara svårt för utländska företag att få tillstånd och licenser inom sektorer som Kina har bestämt ska prioriteras i landets ekonomiska utveckling.

Kina söker ett globalt ledarskap och vill etablera sig som en världsledande stormakt inom en rad områden. Gentemot utvecklingsländer i framför allt Afrika förespråkar man en alternativ samhällsmodell till den västerländska.

Kinas ”Belt and Road” initiativ handlar i stor utsträckning om ekonomisk integration. Det är också ett sätt för Kina att skapa institutionella och politiska verktyg som möjliggör en omorganisering av globala värdekedjor och att utforma nya ekonomiska regler, mer anpassade till Kinas behov. Dessutom vill man få avsättning för produkter som Kina har ett stort överskott på däribland stål och cement.

Situationen för de mänskliga rättigheterna har kraftigt försämrats. Kina har en annan syn på det vi i väst betraktar som universella mänskliga rättigheter och är i grund och botten en auktoritär supermakt där allt mer av makten centraliseras kring president Xi Jinping.

2020/03/27

Iran i blickfånget!

När Fereshteh beskrivit olika händelser hon upplevde i sitt tidigare hemland Iran gjorde det mig lite mer nyfiken om detta land i Mellanöstern.

Då jag tidigare tjänstgjort i Libanon, Saudiarabien, Afghanistan och även besökt Bahrain så är den här delen av världen spännande med dessa olika företeelser. Har försökt att följa utvecklingen på hemmaplan i olika media.

Landet brukar placeras i olika geografiska delområden beroende på sammanhang, geografiskt, kulturellt, ekonomiskt, statistiskt och liknande såsom omväxlande Främre orienten, Mellanöstern, Sydasien, Sydvästasien, och Västasien. 

Irans statsskick är republik och enhetsstat och författningen säger att statschefen skall vara en religiös ledare. Majoriteten av iranierna är shiamuslimer och islams lagar, sharia, utgör grunden för den iranska lagstiftningen och de religiösa domstolarna. Landets statschef och religiösa ledare är sedan 1989 ayatolla Ali Khamenei.

Iran som land har sällan varit så i blickfånget som nu. Landet är en maktspelare i den egna regionen, inte minst i konflikterna i Syrien och Irak. Konflikten med USA har fördjupats bit för bit sedan 2017 då Donald Trump tillträdde som amerikansk president och drog sig ur kärnenergiavtalet i maj 2018. 

Situationen såg ut att gå överstyr när USA dödade Qassem Soleimani, general i Revolutionsgardet, i Irak i januari 2020. Iran bestämde sig för en begränsad motreaktion men mitt i den svåra situationen sköt iranskt luftvärn ner ett ukrainskt passagerarplan i Teheran och alla 176 ombord dödades. Först efter flera dagar av förnekanden medgav statsledningen att flygkatastrofen hade orsakats av iranskt luftvärns-beskjutning.

Detta ledde till att den iranska statens inkompetens och oförmåga att hantera kriser åter hamnade i fokus, något som blev ännu tydligare med utbrottet av det nya coronaviruset i landet. Viruset befaras kunna orsaka en pandemi och Iran är ett av de hårdast drabbade länderna. I likhet med hur de iranska myndigheterna agerade efter nedskjutningen av planet har deras brist på öppenhet spätt på spekulationerna och oron kring sjukdomen.

Den iranska ekonomin hade redan innan stora problem, något som har drabbat befolkningen hårt, och coronaviruset riskerar att ytterligare förvärra situationen. Ett skäl till de ekonomiska problemen är de sanktioner som omvärlden under många år har riktat mot Iran, men orsakerna går också att hitta på hemmaplan. Det handlar om såväl utbredd korruption som allmän misskötsel. Dessutom pyr sedan länge missnöjet med makthavarna.

De unga och ofta välutbildade iranierna kommer inte till sin rätt på arbetsmarknaden, alltför många av dem får antingen inga jobb alls eller är överkvalificerade för de arbeten som finns.

41 år har gått sedan den islamska revolutionen i Iran, men även om dess maktstruktur består pyr missnöjet under ytan, inte minst bland många unga iranier som både vill ha fler rättigheter och bättre ekonomi.

När Iran kom överens med de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd och Tyskland om ett kärnenergiavtal 2015 hävdes många av de sanktioner som slagit hårt mot den iranska ekonomin. Men de stora förhoppningar som fanns då har kommit på skam. USA har hoppat av avtalet och infört nya sanktioner, Iran har börjat bryta mot det och EU:s stöd för det handlar mest om retorik. Samtidigt har Iran lyckats öka handeln med flera av grannländerna och har sedan tidigare ett starkt fotfäste i regionen i länder som Libanon, Syrien och Irak.


2020/01/29

Vart är Israel på väg?

Mina tankar angående Israel är hur landet i fortsättningen kommer att styras. Om man håller sig till tre tänkbara scenarier är ett av dem att högern fortsätter att dominera politiken. Något som sannolikt innebär att situationen för den arabiska minoriteten kommer att försämras ytterligare men också att den israeliska statens liberala karaktär kommer att förändras på sikt. Detta kräver dock att Likud fortsätter att luta sig mot högerextrema, religiöst sionistiska och ultraortodoxa partier.

Ett annat alternativ är att Likud åter kommer att samarbeta med partier som befinner sig närmare den politiska mitten. Det skulle knappast innebära några större förändringar vad avser konflikten mellan Israel och Palestina, men kampen om de demokratiska institutionerna lär avta, t ex skulle man kunna tänka sig en uppluckring av nationalstatslagen och att HD:s oberoende inte längre skulle vara hotad.

Det tredje scenariot innebär att ett mittenparti väljer att bilda regering med vänstern och de arabiska partierna. Det skulle möjliggöra för Israel att bygga en annan typ av samexistens mellan judiska och arabiska invånare och eventuellt öppna upp för nya förhandlingar med de palestinska motparterna.

Att Israel i mars 2020 har haft tre val inom loppet av ett år tyder på att israelerna idag är medvetna om att de står inför ett vägskäl. Den starka polariseringen, de hätska partipolitiska utspelen, de rivaliserande ledande partiernas ovilja att ingå in ett regeringssamarbete med varandra visar att de står långt ifrån varandra i frågor som i grunden handlar om vilken slags stat Israel vill vara.

Låsningen är unik för israelisk politik och speglar den starka polariseringen i samhället. En polarisering som i grunden handlar om synen på den israeliska demokratin.