Föreställ dig en
värld utan fattigdom. En värld där ingen svälter, alla barn går i skolan och
alla har tillgång till rent vatten. Det är en bra bild. Den kan vara sann år
2030 om man ska tro den nya FN-agendan.
Men 15 år är en
kort tid. Det går att nå målen hävdar en del experter, men det krävs enorm
politisk vilja, modiga ledare, stora summor pengar och civilsamhällen som
driver på. Andra hävdar att det inte går, men att det är okej att komma en bit
på väg. Att målen snarare ska ses som en vision som man strävar mot, som ett
sätt att enas och arbeta tillsammans snarare än en exakt slutpunkt.
Ytterligare
andra hävdar att det är omöjligt och att målen borde gjorts på ett annat sätt.
Att man borde ha lagt pengarna där de kan göra mest nytta istället för att gapa
över så mycket.
Om man
fortsätter den trend som råder idag kommer en massa saker att ha förändrats
2030. Den extrema fattigdomen kommer enligt nygjorda projektioner att ha
minskat, framför allt i Asien. 1,7 miljarder människor kommer att ha fått
tillgång till elektricitet. Andelen unga afrikaner som slutför gymnasiet kommer
att ha ökat kraftigt. Och många fler mammor kommer att få se sina barn växa
upp. De fattigaste ländernas ekonomier kommer att växa relativt snabbt och där
kommer troligen klyftorna att minska.
Det är bra. Men
det krävs mer. Med dagens arbetstakt kommer troligen inte ett enda av de
hållbara utvecklingsmålen att nås. Det betyder inte att det är omöjligt. Stora
framsteg kan ske och har skett över de senaste åren. Om resten av världen kan
dra lärdomar av de länder som presterat bäst på olika områden finns det
möjlighet att nå långt.
Frågan blir hur
mycket världens länder kan öka takten de närmaste åren. Om man har möjlighet
att upprepa det arbete som gick bra under milleniemålen, men göra mer och
mycket snabbare.
Samtidigt är
världen mer komplicerad än den var vid millennieskiftet. 1990-talet var unik
tid av rivna murar och tro på en fredlig värld. Idag står världen inför en ny
typ av extremism, av krig som inte verkar vilja ta slut och av 60 miljoner
människor som tvingats fly från sina hem, fler än någonsin tidigare. Omkring
1,4 miljarder människor lever i instabila och krisdrabbade stater och antalet
ökar.
”Det blir ingen
hållbar utveckling utan fred och ingen fred utan hållbar utveckling”, detta
konstaterar länderna i Agenda 2030.
Kan rika länder
förvänta sig att mycket fattigare länder ska genomdriva dyra reformer när man
samtidigt bryter mot själva grundtanken att alla ska med?
Ytterst blir
frågan hur mycket det hjälper att skriva under fina dokument när realpolitiken
knackar på dörren.
Hans Zettby (L)
Hans Zettby (L)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar