Vi
lär få leva med den varma klimattyp som utvecklats under de senaste åren.
Långvarig hetta gör att grundvattnet sinar och marken torkar ut. Riskerna för
bränder i skog och mark gör oss sårbarare än någonsin. Vad vi lärde oss av
bränderna i Västmanland 2014 är att vi lärde oss ingenting av dessa. Vi har
haft fyra år på oss att planera och stärka vår framtida beredskap. Resultat =
noll.
I
annat fall hade vi haft egna brandbekämpningsflygplan i stället för att behöva
beställa sådan hjälp från Frankrike och Italien, där man varit mer förutseende
och haft handlingskraft hos sina beslutsfattare. Helikoptrar i all ära, men en
helikopter kan ta 1 kubikmeter vatten, medan ett amfibieflygplan tar sex
kubikmeter per last. Lastingen av dessa tar mindre än 12 sekunder i anspråk.
Dessutom är helikoptrarna anskaffade och utrustade för att förstärka vårt
närmast obefintliga försvar och inget annat.
Till
och med en dagisklass kan räkna ut vilka hjälpmedel som är effektivast. Politikerna
har valt den svenska modellen: ”Vad ska jag med brandsläckare och
brandförsäkring till? Det brukar ju aldrig brinna”. Skulle till äventyrs
politikerna råka komma på att 52 % av Sveriges yta består av skog och att
skogsprodukter inte bara behövs i Sverige utan även är en viktig exportvara så
tror jag att politikernas handlingsförmåga sinar ut i och med att man
tillsätter en utredning och låter sedan frågan falla i glömska. Skulle en ny
brandkatastrof uppstå blir väl reaktionen ett knappt hörbart: ”Oj då…”
Jag
ställer frågan till politikerna: ska halva Sverige tillåtas brinna upp för
att ni inte skaffar landet de bästa tillgängliga resurserna för att bevara
skogarna, vår finaste nationella tillgång?
Jag
är inte bekant med anskaffningskostnaderna, men att anskaffa ett vattenbombplan
i stället för en ny JAS 39 Gripen E går nog med plus, till brandflygets fördel.
Vårt lilla flygvapen blir ändå bortsopat av robotsystemet Iskander inom en
halvtimme efter dess uppskjutning från Kaliningrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar